Allt är samma rörelse. En omdefiniering av historien mot framtiden.
Kläder, musik, mat, politiska åsikter, kyrkliga inriktningar och så vidare. Vidare.
Rörelsen som tar vid när något som en gång bara var gammalt plötsligt förvandlas och blir ”retro” eller ”vintage”. En skiftning i människans uppfattning av objektet som också omvandlar objektet till att bli något nytt. Till att bli Det Nya.
Allt är samma rörelse. En pendel som svänger. Stannar upp, plockar med sig
något från historien och låter detta vara med och omforma framtiden. Och en förhoppning om att rörelsen skall göra oss fria, att objektet också skall omvandla subjektet. En sorts frälsning, ett iklädande i det nya genom det gamla.
”Medan vi är här ropar vi av längtan efter få ikläda oss vår himmelska boning” skriver Paulus. Vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda. Vi vill egentligen inte ha de gamla kläderna, men i vår värld finns det inte heller några nya så vi är förpassade till att ideligen förvandla det gamla till något nytt.
Historien som ett fönster vi öppnar mot en en mörknande horisont.
Vi tar fram våra kameror.
Tar ett kort.
Lägger på ett filter.
Och…
…och vi andas oss inåt
mot en alltid återkommande
och alltid bortflyende plats
där gamla händer knäpper sig i bön
som tårar i skärande gammal musik
långsam musik Å, ge oss
den långsamma musiken Ge oss den långsamma musiken
som vi aldrig förut har hört
och alltid vetat fanns där Den långsamma musiken
som fanns där innan våra kläder fanns
de gamla kläderna som vi alltid velat vara
och som berättar om det vi alltid har varit
aldrig har varit Jag ber om en ny och gammal rörelse
som finns till
för att försvinna
så som en höstdag
i sitt mörker av regn
Räck mig en rörelse
Och låt oss försvinna i den
– Jon Fosse ur ”Långsam musik”