Hur förhåller sig Gud till världen? Som en avlägsen agent som ibland kanske ”griper in i världens händelseförlopp – deus ex machina? Som ett ting eller agent bland andra ting och agenter i världen bara oändligt mycket större, starkare och visare? Och borde inte den kristna idén om inkarnationen, att Gud blir människa, i grunden påverka förhållandet mellan Gud och skapelsen.
Dessa är några av de mest grundläggande frågorna inom kristen teologi. De är inte grundläggande därför att de är enkla i meningen att så fort vi funnit ett svar så är vi färdiga med teologins grundläggande frågor. De är snarare grundläggande i meningen att de ständigt dyker upp inom olika områden. Därför måste vi ständigt komma tillbaka till dem i vårt teologiska tänkande. En blick på den kristna teologins historia ger många exempel på just dessa frågors återkommande karaktär.
Men svara måste vi, för att låta bli vore troligen värre. På tusentals intrikata sätt är hela det kristna livet i världen sammanbundet med dessa frågor. Så att engagera sig i dessa frågor är inte riskfritt. En risk är att vårt svar blir för obskyrt, att Gud blir oåtkomlig. Ett annat är att Guds förhållande till skapelsen passar in i vårt tänkande allt för ”lätt” och Gud blir så att säga reducerat till något mindre än Gud. Inkarnationen blir lackmustestet för hur vi tänker på Guds förhållande till skapelsen.
Robert Sokolowski har gett oss en del att tänka på. Han talar ibland om ”The Christian Distinction”. Så här säger han på ett ställe:
”The Christian understanding of God is necessary to open the space within which the other Christian mysteries can be believed. After Ephesus and Chalcedon we can say that Jesus is one person or one agent and that there are two natures in him, but these statements do not explain the mystery of Christ. In fact, we are familiar only with agents who act according to their own single nature, and if we were to try to think of two complete mundane natures as forming one being we would find it self-contradicting and unthinkable. Only if the divine is not one of the natures in the world can the incarnation, and the salvation it achieved, occur; only then can the church assert the special kind of identity and difference that it maintains took place in the being and the life of Jesus. Ephesus and Chalcedon presupposes this understanding of God. The councils do not explain away the mystery, neither do they just stipulate how Christians are to talk or not talk about Christ. The councils do not merely set down verbal conventions. They allow the mystery to remain a mystery. They prevent mystery from dissolving into incoherence, and they also prevent it from falling back into being a simple natural phenomenon. Some understanding of the mystery as a mystery is needed to keep it alive in this way. The councils could not have succeeded in preventing the mystery of the incarnation and redemption except against the setting of the Christian understanding of God and the world.” (The God of Faith and Reason. Foundations of Christian Theology (Catholic University of America Press, 1995), 37 f.)