De senaste åren har jag varit inblandad i en del diskussioner kring utbildningens telos, samtal knutna till omläggningar av utbildningar. Vi har talat mycket om risken att vi som akademiker reproducerar oss själva genom studenterna, och gör utbildningen ”forskarförberedande” i för hög grad. Som motpol mot detta lyfts det yrkesförberedande fram (något som också får stöd i Bologna-processen). Jag har själv tryckt på det yrkesförberedande som motpol mot överdriven specialisering och abstraktion.
Därför var det intressant att se att Berry ifrågasätter detta som lösning, och i stället ser en koppling mellan yrkesförberedelse och smala, allt för specialiserade utbildningar. Vi kan inte lära det man behöver för jobbet på en humanistisk utbildning – om vi försöker blir det för smalt, och kanske också allt för snabbt inaktuellt. Berrys förslag är en tredje väg: inte forskarutbildning, inte yrkesutbildning, utan bildningsutbildning!
The need for broadly informed human judgment nevertheless remains, and this need requires inescapably an education that is broad and basic. In the face of this need, which is both private and public, ”career preparation” is an improper use of public money, since ”career preparation” serves merely private ends; it is also a waste of the student’s time, since ”career preparation” is best and most properly acquired in apprenticeships under the supervision of employers. The proper subject for a school, for example, is how to speak and write well […] If one cannot speak or write well, then the tricks of a trade will be no help.
(s. 83)