Den som någon gång slöjdat eller arbetat med trä vet att det är viktigt att ta träets fiberstruktur i beaktande. Att till exempel slipa tvärs emot en plankas fibrer är både svårt och ger fult resultat. Hantverksskicklighet handlar därför till stor del om att lära känna materialets struktur och egenskaper – och lära sig samarbeta dem.
I sin Gifford-föreläsning om naturlig teologi och kyrkans vittnesbörd utgår Stanley Hauerwas från ett längre citat från den mennonitiske teologen John Howard Yoder. Den centrala meningen i citatet, som också fått gett namn till Hauerwas förläsning, lyder:
people who bear crosses are working with the grain of the universe.
Att arbeta ”with the grain” betyder just att arbeta med fibrerna. Kanske kan man därför översätta Yoder som att de som bär kors (eller förnekar sig själva till förmån för andra) arbetar i harmoni med universums fiberstruktur.
Föreställningen om att tillvaron har en struktur – en underliggande metafysisk ordning av sanning, godhet, och skönhet – är en central skapelseteologisk dogm. Gud skapade och såg att allt var gott (1 Mosebok 1:31). Hur tydlig denna struktur är, eller i vilken utsträckning synden brutit ner vår förmåga att uppfatta den, är föremål för ständig teologisk debatt. Men även den som hävdar att att det inte finns någon ordning eller struktur i tillvaron gör i regel så mot bakgrund av just struktur och ordning. Föreställningen om oordning förutsätter nämligen ordning, liksom lögn förutsätter sanning.
Det kristna anspråket är att tillvarons struktur djupast sett är kärlek och frid, och att vi är kallade att leva i harmoni med denna ordning – med Gud själv. Detta trots att många väljer att arbeta tvärs emot denna ordning.
Insikten om tillvarons struktur, och vår möjlighet att samverka med den, är en central utgångspunkt i kristen politisk teologi. Vår uppgift som kristna är – efter de förutsättningar och möjligheter vi har – att fortsätta skapa och forma världen i enlighet med denna struktur. Denna uppgift kan utföras på ett oändligt antal olika vis – allt i från att försöka leva kärleksfullt och utgivande till
the construction of a social order that at last conforms to the moral order, to the interconnection between moral and social spheres, and to the link between politics and the economic and civil spheres (Caritas in veritate).
Det som gäller för hantverkaren med träbiten, det gäller även för tillvaron i stort: det handlar om att lära känna strukturen, och lära sig att samarbeta med den.
—
För den om önskar återfå fascinationen inför ordningen och skönheten i skapelsen – missa inte detta tre-minuters klipp om den japanska blåsfiskens konstverk:
Att inte förgäves slita i fel riktning, vilka visste detta bättre än snickarsonen Jesus och skulptören Sokrates…
En golvbräda
När en snickare betraktar en golvbräda
Ser hans fingrar mer av trädets öde
stormriktningens fiberskapande vävnad
solvändans lockande ljus
de skapade ådrornas skönhet
och viljan att återvända
till ljusets skimrande hud
Också en golvbräda har sina minnen
spänner och stretar
av ljusvarma dagar
som format årsringarnas färgcirklar
deras fantasieggande stråk
av mörker och ljus
smekta av såpborstens kärlek
När en snickare betraktar en golvbräda
Ser hans fingrar mer av trädets öde –
en glödande kronas dagrar
denna brädas möjligheter att vara bräda –
en snickare ser mer
än de tunga skor
som gav golvbrädan lyster
Arne Carlsson
denna brädas möjligheter att vara bräda… Så fint.