Det första som slog mig när jag tillbringade ett år vid ett amerikanskt universitet var hur mycket fler originaltexter studenterna där tvingades läsa. På luncherna satt man och diskuterade Schleiermacher utifrån hans Reden eller hur man egentligen borde tolka Augustinus Guds stad. Jag höll en låg profil under samtalen – det finns en gräns för hur många gånger man med bibehållen värdighet kan svara ”nej” på frågan om man läst en viss bok…
Men sanning är att vi i Sverige inte har samma tradition av att läsa originaltexter i våra utbildningar (möjligen litteraturvetenskapen undantagen) – inte ens klassiker inom ämnet. Vi läser utdrag hur dem, men inte hela böcker. Vad detta beror på kan man fundera på (jag har vissa teorier, men det får bli en annan post) men det är utan tvekan bekymmersamt.
Nu, som ett försök att råda bot på detta, lanseras en klassiker-kurs på Nya Slottet Bjärka-Säby. Det är Linköpings universitet som ger kursen, men det sker i ett unikt samarbete med tre seminarier: Teologiska högskolan Stockholm, Örebro Teologiska Högskola och Johannelunds Teologiska Högskola. Kursen går på halvfart en termin, det vill säga 15 hp. Undervisning och seminarier sker ett dygn i månaden, från lunch till lunch – vilket gör att det går bra att läsa kursen även om man inte bor i Linköping med omnejd.
Tanken är att det – om intresse finns – ska ges fyra kurser under två år: den första (nu till hösten) med inriktning på den tidiga kyrkna, nästa medeltiden, därefter reformationstiden och slutligen den moderna tiden.
Kursplan för den första kursen finns här, och en litteraturlista hittar man här. (En roligt detalj med första kursen är att all litteratur finns tillgänglig på svenska tack vare det enorma översättningsarbete som skett via Artos förlag de senaste decennierna.) Anmälan sker som vanligt på antagning.se.
C S Lewis har för övrigt skrivit fantastiskt om läsningen av gamla böcker – klassiker – i sitt förord till Athanasios Om inkarnationen:
There is a strange idea abroad that in every subject the ancient books should be read only by the professionals, and that the amateur should content himself with the modern books. Thus I have found as a tutor in English Literature that if the average student wants to find out something about Platonism, the very last thing he thinks of doing is to take a translation of Plato off the library shelf and read the Symposium. He would rather read some dreary modern book ten times as long, all about “isms” and influences and only once in twelve pages telling him what Plato actually said. The error is rather an amiable one, for it springs from humility. The student is half afraid to meet one of the great philosophers face to face. He feels himself inadequate and thinks he will not understand him. But if he only knew, the great man, just because of his greatness, is much more intelligible than his modern commentator. The simplest student will be able to understand, if not all, yet a very great deal of what Plato said; but hardly anyone can understand some modern books on Platonism. It has always therefore been one of my main endeavours as a teacher to persuade the young that firsthand knowledge is not only more worth acquiring than secondhand knowledge, but is usually much easier and more delightful to acquire.