Läsarna fortsätter sin julklappsutdelning med en gåva till de ihärdiga bloggarna borta på Aletheia. Dem förärar vi ett exemplar av Leon Festingers klassiker från 1957, A Theory of Cognitive Dissonance. Kognitiv dissonans är Festingers begrepp för den mentala stress som en person upplever när vederbörande plötsligt inser att han omfattar två radikalt motstridiga tankar eller värderingar på samma gång.
Aletheia har haft många agendor genom åren, men de vi nu särskilt tänker vi är att man samtidigt vurmar för SD och för en kristendom mer präglad av judiska seder och traditioner. Frågan är: får en sådan ”judaiserande” kristendomstolkning plats i ”nationen Sverige” som Sd ser den? I interjvun med DN:s Niklas Orrenius reder Björn Söder ut begreppen:
Måste man vara nationalist för att vara del av det Sverige du vill se?
– Absolut inte. Jag har säkert rätt mycket gemensamt med en liberal som är uppväxt i Sverige – även om vi har olika politisk uppfattning. Men vi har en samhörighet, vi firar samma högtider och har även en del grundvärderingar gemensamma, som tron på demokrati och på rättigheter för kvinnor. Därför kan vi ha en samhörighetskänsla.
De svenskar som har flera identiteter då? Du talar ju om att vi har människor från ”andra nationer” boende i Sverige.
– Ja. Det finns exempelvis människor som tillhör den samiska eller den judiska nationen i Sverige.
Sd:s nationalismbegrepp sägs ju vara ”öppet” genom att det inte beror på etnicitet (som ju inte kan ändras) utan på kultur, som kan förändras. Samhörigheten mellan ”en liberal uppväxt i Sverige” och Söder bygger enligt honom inte på åsiktsgemenskap, utan på att man firar samma högtider och delar vissa ”grundvärderingar”.
Men om man inte firar samma högtider då? Om man är en ”etnisk svensk” som tar till sig en judisk identitet – övergår man då enligt Sd till den judiska nationen, och upphör att vara svensk i kulturell mening? Den frågan skickar vi med Aletheia att fundera över i mellandagarna – tillsammans, förstås, med Festingers klassiker om kognitiv dissonans! God jul!
Där stack du ut hakan!
Hela den här disskusionen angående ”om en nation är en kultur eller en etnicitet” går ju att återföra på den paulinska disskusionen om det nya förbundet är en utvidgning av israel som etnisk nation, eller en ny skapelse som är framväxt ur israel. En slags ”judisk kultur för alla”. Där ägandet av förbundet inte längre enbart är ett löfte till Abrahams etniska avkomma utan till mänskligheten som sådan.
Den nya mänskligheten i Kristus lever av den utgivande anden som utges genom sin egen kropp. Judisk monoteism: det finns bara en gud, blir i det nya förbundet: En är kroppen, ett är dopet, ett är anden.
Jämför Björn Söder:
”Absolut inte. Jag har säkert rätt mycket gemensamt med en liberal som är uppväxt i Sverige – även om vi har olika politisk uppfattning. Men vi har en samhörighet, vi firar samma högtider och har även en del grundvärderingar gemensamma, som tron på demokrati och på rättigheter för kvinnor. Därför kan vi ha en samhörighetskänsla.”
Med ett påhittat men icke omöjligt citat:
”Vi som frikyrkliga har rätt mycket gemensamt med katoliker och ortodoxa, även om vi har olika uppfattning om vad frälsningen innebär och vad kyrkan är. Men vi har en samhörighet, vi tror på jesus, vi går i kyrkan på söndagar och har även en del grundvärderingar gemensamma, som tron på abortmotståndet och homoäktenskap. Därför kan vi ha en samhörighetskänsla”
Om begreppet kyrka/nation bygger på ”samhörighetskänsla” leder det givetvis till att de som inte känner samhörighet inte passar in. Inom frikyrkligheten startar man historiskt sett ett nytt samfund när detta sker.
Det som argumenteras mot Björn Söder är att Nationen inte bygger på samhörighetskänsla utan att den som säger att den är svensk är svensk.
Alltså ett klassiskt paulinskt tänkande. Det är inte den som är omskuren till det yttre som är jude, det är den som är omskuren till sitt inre. Alltså, inte den som är född jude utan den som i sitt inre tror. Att vara svensk är alltså (om jag förstår motargumentet rätt) inte en fråga om födslorätt, utan en fråga om självkänsla.
Därmed är det genom tron allena som nationen Sverige byggs upp!
Tron på den egna svenskheten, införlivar individen i samhällskroppen Sverige. Liksom tron på Kristus införlivar individen i Kristi kropp.
Det finns alltså inga olika ”etniciteter” i Sverige. De som säger de är svenska är svenskar punkt.
Att argumentera mot Björn Söder är alltså snarlikt att argumentera mot en frikyrklig kyrkosyn (Alatheia).
Precis som du gör även om du inte menar det så!
Det finns alltså inga olika etniciteter i kyrkan, de som tror på Kristus är i Kristus en ny skapelse. Punkt.
Det finns inte flera kyrkor inom kyrkan, det finns bara en kyrka. EFK’s självförståelse ”en kyrka bland andra kyrkor” blir ju alltså ungefär som att säga ”en kropp bland andra kroppar” samt ”en etnicitet bland andra etniciteter”.
Vidare kan vi se argumentet mot Björn Söder från tex. Soran Ismael: Jag är 100% kurd och 100% svensk. Vilket Björn Söder svarar: det är en omöjlighet!
Men liksom paulus tror vi detta är möjligt, Paulus själv var ju 100% jude och 100% kristen. liksom hedningarna skulle ”förbli såsom de var innan de blev kallade” borde man kunna vara 100% invandrare och 100% svensk så länge man ”känner” med hela sitt hjärta att man är svensk!
Alltså:
Alternativ 1
Tack gode Gud för SVERIGE!
Alternativ 2
Tack gode Gud för KYRKAN!