Efter att ha lämnat min extremt högkyrkliga anglikanska församling till förmån för en vänlig baptistkyrka som växlar lovsång med orgel och skotska hymner inser jag att det är dags att reformera även den religiösa bredvidläsningen: den där högen av böcker som ligger intill Bibeln på nattduksbordet.
De engelska universiteten jag studerat och studerar vid är nära knutna till anglikanska och katolska tänkare: John Henry Newmans ande svävar över Oxford och i Cambridge citerar man gärna Augustinus och Aquino. Långsamt börjar jag pussla ihop min egen protestantiska kanon. Luthers bordssamtal förstås, i översättning av William Hazlitt av alla människor. Jag sneglar åt Calvin och minns Jonathan Edwards. Bläddrar i Karl Barths kommentarer till Romarbrevet. Och jag börjar läsa John Wesleys dagböcker, eller delar av dem i alla fall (de sträcker sig över femtio år). De är slående: genomsyrade av hopp, arbetsvilja och glädje, men också smärtsamt ärliga. När Wesley precis anlänt till Amerika får han frågan om huruvida Guds Ande verkligen vittnar inom honom om att han är ett Guds barn. Han blir svarslös och och när följdfrågan kommer – “Do you know Jesus Christ?” – svarar han “I know He is the Saviour of the world.” “True, but do you know He has saved you?” “I hope He has died to save me.”
Wesley och hans följe går vilse i mörka amerikanska skogar men lämnar allt i Herrens händer och lägger sig för att sova. De korsar Atlanten under svåra stormar, de kritiseras för vad Wesley predikar och han inser att han verkligen tror på evangeliet när han lever ut det och tjänar sina medmänniskor och genom dem Gud. Det praktiska överlämnandet av kropp och själ till Gud leder också till ökad och fördjupad tro. Wesley skriver:
I think, verily, if the gospel be true, I am safe: for I not only have given, and do give, all my goods to feed the poor; I not only give my body to be burned, drowned, or whatever God shall appoint for me; but I follow after charity (though not as I ought, yet as I can), if haply I may attain it. I now believe the gospel is true. ‘I show my faith by my works’ by staking my all upon it. I would do so again and again a thousand times, if the choice were still to make.
De orden talar till mig. Inte minst i det att de påminner om att det kristna livet handlar om mer än teologiska klassiker, studier i avskildhet, diskussioner om manuskript och djupa tankar. Att vara kristen är framförallt att följa och agera. Det visste Wesley.