Vetenskapsteori för sökare

Den senaste veckan har jag via youtube tagit del av två olika sätt att bemöta människor som säger sig vilja, men är oförmögna, att tro på Gud. Det första var KG Hammars svar på Sigge Eklunds fråga under Bokmässan (som väl lämnade en del övrigt att önska). Det andra, och högst sevärda, är den brittiska teologen Sarah Coakley’s svar som på ett ödmjukt men samtidigt utmanande sätt tar sig an, Robert Lawrence Kuhns fråga: Varför ska jag tro på Gud?

Coakley börjar med den klassiska motfrågan: Vad är det du söker?
Då ingen fråga ställs i ett vakuum menar Coakley att denna motfråga blottlägger omedvetna föreställningar och motiv som omgärdar frågeställningen om Guds existens. I videon invänder Kuhn att frågan om Guds existens väl ändå inte skall handla om honom och hans föreställningar, utan om verkligheten. Coakley invänder då med ännu en motfråga: Varför tror du att verkligheten inom dig är mindre verklig, eller möjlig att separera, från verkligheten utanför dig? Kuhn svarar att anledningen att han vill separera sina föreställningar och förhoppningar kring frågan om Gud är att han inte vill att dessa skall påverka hans analys och sökande.

Föreställningen om att intellektuell verksamhet kan förmå att stå opåverkad av omgivningen, vittnar dock, menar Coakley, om en naiv och individualistisk syn på kunskap. Föreställningen att sökarens perspektiv kan skiljas från frågan om Guds existens är samma förställning som utgår från att vetenskapsmannen kan stå neutral och opåverkad av sitt studieobjekt.

Bakom dessa antaganden om att sökarens perspektiv kan skiljas från verkligheten döljer sig kärnan i det moderna projektet såsom det formulerats av Descartes, och senare Kant. Mot ett sådant individualistiskt perspektiv kan man med fenomenologiska tänkare som Husserl invända: Kan verkligen förnuftet och det som finns till separeras, när förnuftet i form av vetande fastställer vad som finns till? Eller med Hegel: Inte kan man väl vänta med att gå i vattnet tills man lärt sig simma? Eller varför inte med Thomas Pfau’s utläggning kring betydelsen av den skolastiska termen synderesis, som implicerar att:

… the fact that we are not simply neutral and arbitrarily located in a world but, on the contrary, that we have that world by being intentionally oriented toward it as interpretive, evaluative, and responsible human beings.” (Minding the Modern, 320)

Det finns ingen neutral plats från vilken vi kan bedriva ett objektivt sökande efter Gud. Ytterst sett därför att Gud enligt kristen tro inte är en varelse, utan varandet självt – det varande i vilket vi lever, rör oss och är till. Inkarnationen gestaltar att ”det rent mänskliga” eller det ”rent materiella” är omöjliga att separera från det ”rent andliga”. Den som söker Gud är därför inte skild från Gud!

1 thought on “Vetenskapsteori för sökare

Kommentera