Veckans tema: Teologin på det postsekulära universitetet

I de första västeuropeiska universiteten var teologin vetenskapernas drottning; i det moderna, däremot, ifrågasatte somliga hennes närvaro helt och hållet. Eftersom man på universitet sysslar med vetenskap och förnuft så hörde hon inte hemma där, sas det. Ty till skillnad från vetenskap så arbetar teologin med premisser som som inte är tillgängliga för alla, utan enbart för de troende.

Denna syn på vetenskap raserades under slutet av 1900-talet. Feminismen fick äran att hålla i yxan när det sekulära universitetet fördes till stupstocken. Feministerna visade att ideologi och tolkning var en del av det akademiska hantverket. Myten om det neutrala, sekulära (vita, västerländska…) förnuftet avslöjades som den bluff den alltid varit. Vetenskapsteoretikern Karl Popper inkluderade även naturvetenskapen i den nya ordningen:

the empirical basis of objective science has nothing ”absolute” about it

I denna nya akademiska värld finns insikten att det egentligen inte är annorlunda att utgå från en specifik teologisk position än att utgå från att Gud inte finns. Som den amerikanske litteraturvetaren Stanley Fish formulerat det:

What, after all, is the difference between a sectarian school which disallows challenges to the divinity of Christ and a so-called nonideological school which disallows discussion of the same question? In both contexts something goes without saying and something else cannot be said (Christ is not God or he is). There is of course a difference, not however between a closed environment and an open one but between environments that are differently closed.

Därför är universiteten, som så mycket annat, idag postsekulära. Teologin plats må ifrågasättas då och då av någon övervintrad modernist, men är ganska lätt att försvara. Men tyvärr saknas ofta kunskapen om denna sköna, nya religionsvänliga värld.  Matthew Milliner listar tre orsaker till varför det ibland är så:

If you don’t think academia has gone religious you either 1) haven’t been there in a while, 2) are pretending to ignore such an obvious development or 3) are part of a religious subculture invested in the notion of ”secular academia” as a foil that galvanizes institutional identity, justifies a lack of engagement, and rallies donors who don’t know better.

Den tredje är värd att fundera lite extra på. Som Milliner konstaterar är kyrkliga företrädare ibland bland de sista att upptäcka vad som skett – delvis för att de driver personliga projekt som bygger på en principiell motsättning mellan teologi och akademi!  Men teologin får plats på de postsekulära universiteten. Däremot behöver formen och förutsättningarna för dess tillvaro fortfarande diskuteras. Detta tänkte vi ägna veckan åt.

1 thought on “Veckans tema: Teologin på det postsekulära universitetet

Kommentera