Det är alltid välkomnat med personer som vågar gå emot strömmen och ifrågasätta det som har tagits för givet. Det är väl inte för mycket att tänka sig att Jesus var just en sådan person. Men jag blev tipsad om en text av bibelvetaren Cecilia Wassén som just ifrågasätter om Jesus var feminist – något som är mer eller mindre ett självklart antagande i många kyrkokretsar.
Var då Jesus feminist? Nej, verkar Cecilia Wassén säga. Hon öppnar sin text med att definiera feminism.
I klassisk bemärkelse är feminism en ideologi som verkar för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, vilket bygger på upplysningstidens jämlikhetsideal. Den idésfären fanns inte på Jesus tid inom Romarriket där slaveriet var utbrett och allmänt accepterat.
Feminism görs till ett upplysningsfenomen med andra ord. På många sätt får jag intrycket av Wasséns argument är: Jesus kan inte ha varit feminist eftersom feminismen ännu inte var påkommen. Mycket betoning ligger på det faktum att Jesus levde i en patriarkal kultur och att han därför inte bemötte (kunde bemöta?) frågan om jämställdhet mellan könen. Wassén skriver,
Det vore märkligt om han hade verkat för att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män nästan 1800 år före den tidiga feministiska rörelsen i västvärlden.
Absolut, formulerat i de orden så vore det märkligt. Men, om alla ord enbart får användas utifrån sin egen tidshorisont så är det dock frågan om vi kan säga någonting alls om dåtidens människa. Formulerar man istället Jesu relation till kvinnor i termer av lärjungaskap och inte rättigheter så är det kanske mer sannolikt. Och som kyrkohistoriker vill jag nog invända att den tidiga feministiska rörelsen skulle ha tagit sin början först på 1800-talet. Men det finns även, som jag ser det, bibelvetenskapliga problem med Wasséns artikel.
Det ska sägas på en gång att jag inte är bibelvetare till professionen så det kanske är vanskligt att säga sig ha bibelvetenskapliga invändningar när Wassén uppenbarligen forskar i ämnet. Men Wassén avskriver framförallt två tillfällen när Jesus möter kvinnor som ohistoriskt eftersom de tillhör Johannesevangeliet. Det är Jesus samtal med den samariska kvinnan samt mötet med äktenskapsbryterskan som enligt Wassén är ”sent material som knappast härrör från Jesus tid.”
Jag förstår att det inte fanns utrymme till en lång utläggning från hennes sida om historicitet och urvalskriterier o s v för detta, men när Wassén vill utesluta just dessa två tillfällen verkar det implicit betyda att hon anser att om man tar med dessa så blir argumentet för att Jesus var ”feminist” starkare. Varför skulle hon annars omnämna dem alls? Dessa två episoder har i varje fall används för att just lyfta fram Jesus unika relation och erkännande av kvinnan.
Jag tror inte att det är enbart dessa texter som kan understöda ett argument för att Jesus kan sägas agerat emot sitt patriarkala samhälle i frågan om relation till kvinnan. Jag skulle vilja hävda att Wassén avvisar dessa två episoder alldeles för snabbt och hon till och med underminerar uteslutningen med sin egen artikel.
Wassén betonar rakt igenom just hur patriarkal den kultur var som Jesus befann sig i. Så patriarkal till och med att Jesus inte kunde ha menat hantera frågan om könsmaktsordning. Men, om så var fallet, var kommer då dessa två berättelser från? Wassén menar att det är episoder som traderats och förändrats genom den muntliga traditionen fram till att Johannesevangeliet slutligen skrevs ned. Men detta låter mindre trovärdigt i mina öron. Utifrån vad vi vet sociologiskt om radikala religiösa rörelser så är de (om de alls är det) öppna för kvinnligt ledarskap och kvinnligt inflytande i början av sin verksamhet för att sedan bli mer och mer patriarkalt styrda.
Om nu Johannesevangeliet är från det sena första århundradet så är det anmärkningsvärt att det senast skrivna evangeliet skulle innehålla den mest radikala texten i frågan om Jesu relation till kvinnor – om det nu inte går tillbaka till just Jesus själv. Det är inte heller sannolikt att texterna kommer från den judiska kulturen med tanke på Wasséns argument om den genomträngande patriarkala strukturen på den tiden. Om man då ska använda sig av Jesus-seminariets dubbla dissimilaritetskriterium (vilket jag ställer mig tveksam till i vanlig fall, men det har trots allt används flitigt för att just visa på vad som inte kan knytas till historiska Jesus) – där enbart det som varken kan härledas till den judiska kulturen innan Jesus eller till den tidiga församlingen kan med säkerhet härledas till Jesus – ja då verkar ju just precis episoden när Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn samt mötet med äktenskapbryterskan just precis vara sådana episoder.
Utifrån Wasséns egen artikel finns det alltså goda argument för att de episoder som hon vill utesluta varken hör till tiden innan Jesus eller till tiden efter Jesus och bör därför mycket kunna vara bevarade av den tidiga kyrkan i den formen ända tills evangelisten skriver ned dem just eftersom de går tillbaka till Jesus. Wassén bör alltså räkna in dessa två episoder i sin fråga om Jesus var feminist eller ej, och vad får vi då? Jo, bland annat en Jesus som möter en kvinna med och i en teologisk argumentation. Finns det exempel på andra rabbiner som gör detta? Wassén nämner att detta inte skulle vara något exceptionellt – så här kan det säkert finnas böcker skrivna och forskning gjord och min fråga speglar då enbart min okunskap i just bibelforskningen, men jag skulle gärna bli hänvisad till något exempel på en judisk rabbin som hade den sortens relation till sitt kvinnliga följa som Jesus hade. Men, jag skulle vilja säga att det är upp till de som argumenterar att Jesus inte var feminist att visa att det finns andra exempel på när en judisk rabbin samtalar med en kvinna på det här sättet. Och om det finns det, betyder då inte det att det finns sprickor i argumentet för att den tiden skulle vara så cementerat patriarkal? Som jag ser det finns det goda anledningar att ifrågasätta ifrågasättandet av Jesu feminism.
Var då Jesus feminist? Nej, självklart inte, om man med det är tvungen att vara född efter 1789. Jesus var inte heller kristen eller trodde för den delen inte på treenighetsläran; lika lite som han förespråkade representativ demokrati eller FNs mänskliga rättigheter. Mitt intryck är att om begreppet feminism enbart kan innefatta de som är födda under eller efter upplysningen så har man förstås skrivit bort all möjlighet till feminism i Nya testamentet redan från början.
Finns det goda skäl för Jesu lärjungar att vara feminister? Det vet jag inte vad Wassén skulle svara på, men jag antar att hon skulle svara ja till det, men inte eftersom Jesu gärningar borgade för en jämställdhet mellan könen. Men för min del är detta ett ja eftersom kristna ska följa i sin mästares fotspår där kvinnor och män är jämställda som lärjungar till honom. Detta går direkt tillbaka till Jesus som jag ser det. Och om det inte får kallas feminism att kvinna som man blir jämställda som lärjungar inför Kristus, vad ska det då kallas? Även om varken ordet eller begreppet fanns att tillgå för 2000 år sedan. Alla är ni ett i Kristus osv. osv.
Tack för denna!
Det dubbla dissimliaritetskriteriet är ju ganska bra som ett positivt kriterium även om det inte fungerar som ett negativt kriterium. Det vill säga det kan tillstyrka, men inte utesluta, historicitet!
Mvh Christoffer
Det har du rätt i. Jag har inte tänkt på det på det sättet – även om jag använder kriteriet så här.
Hej Joseph!
Jag förstår om du kan bli lite förvirrad vid läsningen av Cecilia Wassens artikel Var Jesus feminist? Det blir jag också – trots att jag läst hennes magnum opus Den okände Jesus, författad tillsammans med Tobias Hägerland. Detta storverk inleds ändå med illustrativa ex.på varför metodologi vid forskningen om den historiske Jesus behövs – även om det som inte anses historiskt kan kallas ”skröna”, ett val av ord som kan diskuteras. Men, minns jag rätt – ni får rätta mig om jag har fel – så blev dess teologer redovisning av sin egen metdod/ologi likväl relativ minimal i den där boken och i artikeln du refererar till än mindre.
Hur kan man bemöta en sådan forskare, som inte klart redovisar sina förutsättningar, sitt forskningsmaterial om den historiske Jesus, materialets natur, hur det ska läsas, vad som är mer eller mindre legitima källor, om de är beroende eller oberoende i förhållande till varandra o.s.v. – m.a.o. metod/metodologi. Sker inte detta är risken stor att våra läsningar runt bordet helt enkelt utgår från olika texter och därmed kan konversationen kring dem liknas vid skepp som passerar förbi i nattens mörka timma eller rentav färdas i olika världar. Kontentan? Förvirring!
Flera av Wasséns förutsättningar är i alla fall i hög grad förvirrande för mig. Så tycks hon t.ex. förutsätta att den bibliska skapelseberättelsen inte kan uttrycka jämlikhetsideal. Ändå är själva dess höjdpunkt, sabbaten – Guds allra mest specifika vision och dag – en jämlik dag för alla. Detta gäller inte heller bara man och kvinna utan även tjänare/tjänarinnor, slavar/slavinnor, främlingar och gårdens djur – den är en befrielsens och jämlikhetens dag och Guds särskilda vision för vår värld i den.
Men om forskaren har svårt att se det så är det kanske inte så konstigt om hon även tycks ha svårt att se jämlikhet som en naturlig följd av de bibliska profeternas patos för rättvisa – fast lite underligt är det allt, kan jag tycka.
När allt kommer omkring tycks endast upplysningen vara riktigt god nog för Wassén att bära och föda ett jämlikhetsideal, vilket kan förbrylla. För på vad sätt menar hon att upplysningens män och kvinnor var jämlika? On vous offre la Fraternité ou quoi Madame?! Och förresten, vad är det egentligen som säger att rättigheter har sin början i upplysningen? Det går även att argumentera för att naturliga rättigheter hade en början redan i den kanoniska rätten på 1100-talet (Decretum Gratiani) och att de rentav kan finnas en del förtida uttryck för dem i antikens värld – i t.ex. skarpa radikala uttalanden hos kyrkofäder såsom Ambrosius av Milano, Basileios den store från Caesarea eller hos Johannes Chrysostomos som alla var djupt bevandrade i Bibelns värld. Var det rentav därifrån de fick inspirationen?!
Men, enligt Wassén kan Jesus inte ha ett jämlikhetsideal – punkt slut? Hon menar att den ursprungliga lärjungagemenskapen kring honom utmärks av ”de tolv”. Men, är inte det äldsta evangeliet, Markus, superkritisk mot just dem. Eller har jag läst fel? Är verkligen dessa tolv Markus hjältar – om inte varför? Men i sin artikel håller hon sig i stället tryggt till Matt 19:28 och påstår att Jesus där sagt att ”de tolv” skall ”styra (»döma«) Israels tolv stammar”. Men, säger inte Jesus snarare att ” ”ni [alla?] som har följt mig” skall ”sitta på tolv troner”? Eller menar Wassén verkligen att det bara är ”de tolv” som den efterföljande versen beskriver när den talar om dem som har ”lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar”(Matt 19:29) ? Eller att det bara är ”de tolv” som ”är sist” och ”skall bli först” (Matt 19:30) – kanske rentav störst – enligt Jesus?
Wasséns läsning av Jesu möte med en »syrisk-fenikisk« kvinna (Mark 7:24-30), en text där Jesus tycks kalla icke-judar hundar är minst lika märklig: ”Jesus budskap var alltså helt etnocentriskt.”, konkluderar hon här lika kort som koncist. Men, då kan hon knappast ha läst texten helt och hållet för det verkligt intressanta med den är ju det som sker med Jesu Gudsbild i den, när Jesus står på gränsen mellan judisk och icke-judisk mark, hur dennes bild Gud blir större just precis genom möte med denna kvinna. Faktum är att denna berättelse lär vara den enda berättelse i NT där Jesus förlorat en debatt – även detta något Wassén glömmer att nämna i förbifarten. Följaktligen finns Jesu budskap nog inte i början av berättelsen, såsom Wassén läser den, utan snarare i slutet av den: ”Då sade han till henne: ”För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.”(Mark 7:29). Eller som orden lyder i Matteus, NT:s första evangelium: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” (Matt 15:28)
Blev Jesus m.a.o. upplyst – av en kvinna? Kan sådant verkligen ske – före upplysningstiden?! 🙂 Kan Jesus ha sagt att ”det skall bli som du vill” redan då?