Utan plats, ingen framtid

Wendell Berry är en tänkare och aktivist vars idéer ofta kommit upp i de sammanhang jag rört mig. Bland hans många idéer, finns det en som har följt mig under flera år. Det är idén om att våra liv (inte minst vad vi äter och vad vi gör) bör vara kopplade till den plats som vi befinner oss på. Kanske berör den mig för att jag liksom de ”främlingar och gäster” som jag mött – på olika platser – också sökt en djupare koppling till en plats.

(Bör direkt tilläggas att det givetvis är en ironi att skriva om detta på en blogg. ”Där”, på internet, är plats och vad man gör särkopplade.)

Jag är uppvuxen i ett litet samhälle i Östra småland och visste nog tidigt att jag skulle flytta därifrån en dag. Inte för att jag vantrivdes, utan för att jag var rastlös och nyfiken på världen. Inget fel med det, tvärtom har det varit spännande och berikande. Men jag inser att i flyttandet från en plats till en annan, har jag alltjämt sökt efter en plats, ett hem. Nu, efter 20 års relativt normalt kringflyttande för akademiker, har jag förmånen att kunna återvända till den plats jag växte upp för att göra den till mitt hem igen – till det hus som mina förfäder köpte för snart 100 år sedan.

Denna plats – och vägen hit – har påmint mig om Berrys ord om platsens betydelse.

Några plattityder. Plats är en kategori som kännetecknar allt skapat. Alla skapade varelser har en plats, ett område eller en domän som definierar och kringgärdar dem. All plats har en historia, de är skådeplatsen för händelser och handlingar. Utan plats, ingen historia.

För den kristna tron är platskategorin av yttersta vikt – inte så som en lära utan en förutsättning för uppenbarelsehistorien. Abraham kallades från en plats till en annan, Moses blev uppmanad att ta skorna av fötterna för platsen han stod på var helig och Herrens kropp blev lagd i en grav och på samma plats uppstod han på den tredje dagen. Utan plats, ingen uppenbarelsehistoria.

Men platskategorin är också viktigt för det kristna hoppet. Längtan efter en djupare koppling till en plats förefaller vara en nedärvd mänsklig längtan som är eskatologisk i sin inriktning. Denna jord och allt den rymmer är den plats på vilken Guds framtida härlighet skall uppenbaras. Nu är vi ”främlingar och gäster” på den men då skall denna jord åter bli vårt hem.

Vad är annars poängen med Kristi uppståndelse som en förstlingsfrukt i den nya skapelsen? Och hur bokstavligt vågar vi ta Jesu ord om att bereda rum för oss?

Platskategorin kan inte tas bort från en förnyad skapelse. Istället skall alla platser vara fyllda av Herrens härlighet som vi i denna tidsålder blott anat eller hört talas om. Utan plats, ingen framtid.

/Stefan Lindholm, Träthult

—–

Här finns en halvtimmas intervju med Berry, som ger röst åt platsens betydelse samt något hans egen historia.

 

Kommentera