Under en flygresa läste jag Selma Lagerlöfs Antikrists Mirakler (på min läsplatta, eftersom den, liksom samtliga Lagerlöfs skönlitterära verk som gavs ut i bokform under hennes livstid, finns fritt tillgänglig hos Litteraturbanken). Lagerlöfs litterära världar är som bekant fyllda av folktro, fantastik, skrock och övernaturligheter. Den kristna tron finns där som en ram, men teologisk renlärighet och stringens är fjärran.
Just Antikrists Mirakler utspelas i den ensligt belägna lilla staden Diamante på Sicilien, och den folkliga fromheten är en lagom skruvad och Lagerlöfskt bonnig och innerlig variant av katolsk tro. I centrum för berättelsen står en rikt smyckad staty av ”Kristusbarnet”, en bild som ursprungligen är en förfalskning, och vars makt är mycket oberäknelig. Människorna i Diamante vänder sig när de är i kris nämligen främst till vackra statyer och bilder som är berömda för att vara undergörande.
Samtidigt som vardagens små mirakel uppenbarligen inte leder till någon långsiktig förbättring av dessa arma människors liv får Lagerlöf fram det vackra och beundransvärda i det stora mått av förtröstan och glädje de väcker. Det är aldrig kört för Diamantes invånare. De kan heller inte ge upp om varandra. Jag hade nyss hört en kvinna ropa ”jävla alkoholist” åt en tilltufsad främling på gatan, och jag tänkte att om hon vore Diamantebo kanske hon i stället hade tagit med främlingen till Kristusbarnet i San Pasquale, eller till den svarta madonnan, där de hade fallit på knä tillsammans och bett bilden om hjälp.
Reflexmässigt tänkte jag att allt detta känns väldigt avlägset i vår upplysta tid. Så tog jag en paus från Lagerlöf och började bläddra i flygbolagets varukatalog. I avdelningen med dyra smycken fanns ett armband som lockade med följande beskrivning:
DAISY CROWN CHAKRA BRACELET
Designed to balance your chakras – a yogic concept relating to wellbeing – this bracelet promotes intelligence, awareness and thoughtfulness. The sterling-silver crown chakra disc is studded with Swarowski® Elements and sits on an adjustable little nylon cord.
Ett dyrbart, vackert ting med övernaturlig makt, kort sagt.
Det finns förstås uppenbara skillnader. De undergörande bildstoderna i Lagerlöfs roman tillhör en lokal tradition och tillbeds av i huvudsak fattiga människor som ingår i en självklar bygemenskap. Armbandet är en kommersiell produkt som marknadsförs åt förmögna, postkristna individualister som erbjuds en kravlös anknytning till en globalt likriktad nyandlighet (som hämtat inspiration, men skiljer sig i många avseenden, från folktron på de platser där man trott på chakran i århundraden).
Men ändå.
Intressant, ska försöka läsa! Kommer vara ett event på torsdag i katolsk bokhandel i Stockholm om Selma Lagerlöf. http://www.sanktaeugenia.se/?event=profil-selma-lagerlof
Intressant också hur du ser avsaknad av teologisk renlärighet och stringens som problematiskt. Samt att folktron inte verkar ge några materiella fördelar. Låter som en väldigt luthersk-materialistisk läsning.
Tror att Selma ville provocera just sådana som tänker så – och än en gång verkade hon lyckas ☺
Jag vet inte riktigt vad i min text som du uppfattar som att jag skulle vara provocerad. Chakraarmbandet provocerar mig kanske lite, men inte Lagerlöf. Hon var ju inte alls okontroversiell i sin egen (ja, lutherska) kontext, men jag uppskattar hennes medkännande skildringar av denna folktro väldigt mycket! Att brist på teologisk stringens kan vara problematiskt i vissa sammanhang är väl givet, och det skildrar hon också.
Nej, uppfattade inre det som att du var provocerad, kryddade min text aningen för hårt. Snarare som du skriver är det ”provocerande” för en samtid. En samtid sprungen ur både lutherdom och materialism. Folkfromheten intresserar mig mer och mer. I synnerhet maria kulten. Gudsmoders mystiken som behöver (dem faderliga?) Treenighetsmystiken för att inte slå över i vidskepelse. Samt vise versa för att inte slå över i rationalism. Min intellektuella förebild Hans urs Von Balthasar skrev en gång ett förord till en bok om tarot-kort och katolicismen. Han menade new-age var förvirrad katolicism i behov av både bejakande i sitt sökande efter en materialisering av det andliga. Samt ett korrigerande tillbaka till treenighetslärans mysterium.
Ska läsa boken och återkomma med kommentar.
Intressant, tack för dina tankar. Kul också med Selma Lagerlöf-kväll i Katolsk bokhandel.