Tillbaka till framtiden

2-M145-A2-1895-17-C -------------------- D: -------------------- Oskar Zwintscher, Sehnsucht/ 1895 Zwintscher, Oskar 1870-1916. "Sehnsucht", 1895. Oel auf Leinwand, 120 x 150 cm. Meissen, Stadtmuseum
Oskar Zwintscher, Sehnsucht/ 1895

Allt är samma rörelse. En omdefiniering av historien mot framtiden.
Kläder, musik, mat, politiska åsikter, kyrkliga inriktningar och så vidare. Vidare.

Rörelsen som tar vid när något som en gång bara var gammalt plötsligt förvandlas och blir ”retro” eller ”vintage”. En skiftning i människans uppfattning av objektet som också omvandlar objektet till att bli något nytt. Till att bli Det Nya.

Allt är samma rörelse. En pendel som svänger. Stannar upp, plockar med sig
något från historien och låter detta vara med och omforma framtiden. Och en förhoppning om att rörelsen skall göra oss fria, att objektet också skall omvandla subjektet. En sorts frälsning, ett iklädande i det nya genom det gamla.

”Medan vi är här ropar vi av längtan efter få ikläda oss vår himmelska boning” skriver Paulus. Vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda. Vi vill egentligen inte ha de gamla kläderna, men i vår värld finns det inte heller några nya så vi är förpassade till att ideligen förvandla det gamla till något nytt.

Historien som ett fönster vi öppnar mot en en mörknande horisont.
Vi tar fram våra kameror.
Tar ett kort.
Lägger på ett filter.
Och…

…och vi andas oss inåt

mot en alltid återkommande

och alltid bortflyende    plats

där gamla händer knäpper sig i bön

som tårar i skärande gammal musik

långsam musik    Å, ge oss

den långsamma musiken    Ge oss den långsamma musiken

som vi aldrig förut har hört

och alltid vetat fanns där    Den långsamma musiken

som fanns där innan våra kläder fanns

de gamla kläderna som vi alltid velat vara

och som berättar om det vi alltid har varit

aldrig har varit    Jag ber om en ny och gammal rörelse

som finns till

för att försvinna

så som en höstdag

i sitt mörker av regn

Räck mig en rörelse

Och låt oss försvinna i den

– Jon Fosse ur ”Långsam musik”

Kommentera