Symposium: en eftersläntrare…

At this point Europe’s cultural heritage ought to come to our assistance. The conviction that there is a Creator God is what gave rise to the idea of human rights, the idea of the equality of all people before the law, the recognition of the inviolability of human dignity in every single person and the awareness of people’s responsibility for their actions. Our cultural memory is shaped by these rational insights.

Jag befinner mig i slutet av mitt avhandlingsarbete. Det handlar om frikyrklig interaktion med samhället. I den absolut sista delen relaterar jag frikyrklig ecklesiologi med Chantal Mouffes distinktion mellan politiken och det politiska. Politiken refererar till de praktiker, institutioner och arrangemang i samhället där det politiska arbetet sker. I det arbetet förutsätts i den deliberativa demokratin en gemensam rationalitet och konsensus. Men det politiska handlar om politiken som sådan. Det handlar om djupgående konflikter och sammanstötningar som relaterar till mer djupgående affektioner och identitetsrelationer.

Mouffe menar att föreställningen om en gemensam rationalitet och konsensus har öppnat höger och vänsterkanterna för extrema åsikter och strömningar. Demokratin måste istället för att utgå från gemensam kultur och rationalitet öppna för agonistiska processer som förutsätter att vi inte har en gemensam utgångspunkt.

Visst har vår kultur formats av kristna föreställningar, men vad händer nu när vårt samhälle i allt snabbare takt rör sig bort från den föreställningen. Det jag funderar över är om Benediktus i alltför hög utsträckning utgår från en gemensam europeisk kultur som förutsätter tron på Gud. Min granne tror inte på Gud och är ändå en ganska god människa ändå. Om Mouffe har rätt är kanske föreställningen om det gemensamma ett hot mot samhället.

– Fredrik Wenell

Kommentera