Splittring och dialog

Jag läser nu för tredje gången (!) Brad Gregorys hyllade och hatade The Unintended Reformation: How a Religious Revolution Secularized Society. Första gången för en recension – andra och nu tredje gången för kursen Kyrka i moderniteten som ges på THS.

Första gångerna la särskilt märke till univocity-argumentet som Gregory utlägger på ett bra sätt: genom att Gud i nominalismens efterföljd kom att uppfattat som spatial, ”ett ting”, kom Gud att konkurrera med skapelsen. När naturvetenskapen sedan avtäckte mer och mer av skapelsens interna processer och förklaringsmodeller så fick Gud inte ”plats”! Naturen trängde helt enkelt ut Gud.

Vid denna tredje läsning – nyligen påbörjad, ska kanske tilläggas – ser jag tydligt att detta faktiskt inte är Gregorys huvudargument. I stället identiferar han redan från början själva splittringen som det mest problematiska. Allmänt försvagade splittringen det kristna vittnesbördet i världen. Mer specifikt ledde det till relativism när det gäller värdefrågor och strikt ”naturvetenskaplig rationalism” i vetenskapliga frågor. Eftersom kristenheten var splittrad kunde det inte finnas något ”kyrkans perspektiv” att ta in i diskussionen.  Filosofer,  vetenskapsmän och politiker valde därför att tänka, resonera och argumentera utan att ta hjälp av eller relatera till uppenbarelsen. Kyrkan ställdes vid sidlinjen i det offentliga samtalet.

What was left as a means for understanding the natural world? Only reason – understood and exercised in ways that did not depend on any contested Christian doctrines. […] Controversial Christian doctrines that were still discussed… would have to be subordinated to extra-confessional rational discourse if they sought to be something more than preaching to the choir, or an attack on those outside it.

(s 47–48)

 

 

 

2 thoughts on “Splittring och dialog

  1. Tänkvärt. Även detta, om hur auktoritetsdispyten urlakar respekten för skapelsen, är intressant, ss. 56-57:
    ”Medieval Christian teachings claimed that God created the world, became
    incarnate for human beings’ salvation, remained mysteriously present
    in and through his creation, made stringent moral demands, commanded
    human beings to deny themselves for the sake of others in pursuit
    of a certain kind of shared human life, and would judge for eternity all human
    beings after death based on how they had lived.Such claims impinged on any number of potential human plans about the use of natural things,
    including one’s own body as expressed in one’s behavior. They were restrictions
    on the human will, encumbrances to human self- determination.
    Beginning in the 1520s Catholic and Protestant controversialists had unintentionally
    paralyzed theological discourse based on ecclesiastical authority,
    tradition, scripture, and religious experience, leaving reason, however
    construed, as the basis for argument about God, creation, and morality.
    In principle, the less any view of nature was linked to restrictive religious
    claims, the greater would be the scope for human beings to realize their
    ambitions to use nature however they pleased. Here was a new opportunity.
    The intellectual impasse created by theological controversy provided
    an opening for ideas about nature based on novel beliefs. A _subjective_ conception
    of nature as “objectively” devoid of God’s presence would neatly
    serve a highly _interested_ view of nature as “disinterested”— even for thinkers
    who were Christians.”

  2. Intressant! Jag brukar använda mig av nedanstående kärnfulla formulering i samtal om just huvudtankar i boken.

    Descartes served as a soldier in the early years of the Thirty Years War, for example, and Hobes lived in exile in Paris from late 1640 until early 1652 because of the unrest in his native England.
    Because reliance on ecclesiastical authorities and biblical interpretation had led to so many competing Christian truth claims, some protagonists understandably surmised that only reason divorced from religion could hope to establish a neutral foundation for truth.
    S. 114

    Kanske man kan kalla det ”The Disillusioned Descartes argumet”

    30-åriga kriget blev ”beviset” på att de kristna ej kan ha ”sanningen” då de slås på båda sidor för ”sin sanning”.

    En desilusionerad Descartes åkte hem från 30-åriga kriget och började fila på en filosofi med en annan grund än ”uppenbarelsen” eller religionen.

    ”I had to raze everything to the ground and begin again from the original foundations, if I wanted to establish anything firm and lasting in the sciences”.
    (Meditations p. 27)

Kommentera