Skägg, skönhet och evighet

Kan vi hitta ett bättre exempel på hur kristen tro och vår tids kultur faktiskt är svåra att kombinera än frågan om vad som är viktigare: nytta eller skönhet? Vi lever ofrånkomligen i en tid där nyttan är det högst värdet. Så inte Augustinus. För honom är sådant som enbart är vackert viktigare än sådant som har en praktiskt funktion. Som skägget.

The fact that the beard exists as a manly adornment and not for purposes of protection is shown by the beardless faces of women, who are the weaker sex and for whom a beard would therefore be more suitable if it were a protective device. If it is true, therefore – and no one can doubt it – that, of all our member which are visible to us there is not one in which beauty is sacrifices to usefulness, while there are others which have no use other than to contribute to the body’s beauty, then we can, I think, readily understand from this that, when the body was created, dignity too precedence over necessity. After all, necessity is a transitory thing; whereas the time is coming when we shall enjoy each other’s beauty without any lust, an enjoyment which will specially redound to the praise of the Creator, Who, as it is said in the psalm, has ‘put on praise and comeliness” (Gudsstaden XXII, 24).

Skägget är alltså ett förebud om det eviga livet!

(Och även om det inte går att förneka att Augustinus här ger prov på en tidstypisk syn på kvinnor – och deras (eventuella brist på) skönhet – så torde detta citat åtminstone skapa problem för dem som anser att Augustinus är fientligt sinnad till kroppen…)

Kommentera