Shoppinggalleriornas löfte om förlösning

Lyssnade alldeles nyss till Dan Jönssons essä på P1 kultur. Han besöker en shoppinggalleria och funderar över vad som är dess idé. Och han landar i övertygelsen om att det är en plats som erbjuder kontemplation och utlovar förlösning.

Det räcker inte att gå in och sätta sig i en kyrka för att förstå meningen med kristendomen. Man måste tro. På samma sätt är det nödvändigt att delta i konsumtionens ritual för att förstå shoppingkulturens mening. Begäret som väcks, oron som stegras och laddas ur. Gång på gång. Evigt nya löften. Vad jag vet tänkte aldrig Victor Gruen på sina shoppinggallerior som religiösa eller andliga platser, men i själva verket är det precis vad de är, platser där den moderna människan ägnar tid åt kontemplation, prövar sin bestämmelse, söker förlösning. Det låter kanske futtigt, och… ja, futtigt är väl just vad det är. Sett från den ljusa sidan skulle man kunna säga att dessa futtiga, evigt återkommande kris- och frälsningsögonblick befriar den moderna människan från tyngden av de stora, verkligt riskabla frälsningslärorna, från nationella storhetsdrömmar, utopiska visioner, krig och martyrskap. Sedan är det förstås en annan sak att inte heller konsumtionens frälsningslöften alltid gör oss lyckliga utan minst lika ofta besvikna och frustrerade. Men också det är en besvikelse i miniatyr. Ett par för trånga byxor blir det inget uppror av.

Klockan är snart fyra och det börjar skymma över parkeringen. Jag sitter i kafét i ljusgården igen och lyssnar till sorlet av ljud, personalen som travar nydiskade glas, alla röster och fotsteg, musiken i högtalarna som låter som om den kommer ur en djup brunn, en sorts andlig kloak där jag tänker mig att all den existentiella och politiska energi som dagligen sönderdelas och mals ner i detta shoppingmaskineri förs bort och bryts ner. Vi behöver den inte. Det finns inga omöjliga frågor. Bara perfekta svar. Jag har svårt att tänka mig en skarpare bild av vår belägenhet: den pinande blåsten där ute, de mörka vidderna som breder ut sig mellan städerna. De små ledlampornas stjärnhimmel, motorvägens bränningar. Precis som på en öde ö.

Läs gärna hels essän på http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/682717?programid=503

Och när du har läst den eller lyssnat till den så kan jag rekommendera William T Cavanaughs bok Being Consumed. Economics and Christina Desire (2008) där han gör en spännande och kreativ teologisk analys av den liberala marknadsekonomins inneboende värderingar och föreställningar om det goda livet.

Kommentera