Samtalsklimatet i Svenska kyrkan: ett anspråkslöst förslag till etablissemanget

Det är som bekant lite knackigt med samtalsklimatet i Svenska kyrkan! Jag tror att det är bra att vi blir medvetna om det.

Som en första reflektion kan man väl säga att det borde vara ganska okontroversiellt att säga att det har begåtts fel på flera sidor i den kyrkliga debatten? Det borde innebära att det här med självrannsakan kan vara meningsfullt för alla parter – inte bara för ”de andra”.

Nyligen meddelade ärkebiskop Antje Jackelén att hon lämnar Twitter som kommunikationsform och istället kommer använda det som informationsmedium. Jag har full förståelse för det. Twitter är verkligen inte alltid en mylla för goda samtal. Det händer, men det är undantag, snarare än regel.

Och förhoppningsvis kan hennes initiativ få oss att reflektera mer över vad tonen på sociala medier gör med oss.

Jag instämmer fullständigt i detta, som ÄB skriver:

”Visst kan både vi och demokratin överleva utan Twitter. Men om den råa tonen, insinuationerna, halvsanningarna, lögnerna och ryktesspridningen normaliseras äventyras den offentliga samtalsform som är demokratins förutsättning och livsluft. Vi är medskapare i varandras omvärld – och en annan värld är faktiskt möjlig.”

Men jag menar samtidigt att det finns anledning för självrannsakan hos det svensk-kyrkliga etablissemanget. Det finns nämligen ett mönster, som numera har blivit ganska tydligt, i det svensk-kyrkliga etablissemangets kommunikation när det gäller att förhålla sig till kritik.

Det mönstret är att man använder ”trollen” (på och utanför nätet) för att slippa bemöta den sakliga kritiken.

Tyvärr tycks det som att ÄB exemplifierade detta i sin artikel om varför hon lämnar Twitter.

Hon illustrerar nämligen, som Sofia Lilly Jönsson påpekar i Expressen, sin tes om Twitters hätskhet och sexism med att citera (utan att namnge) bloggaren Patrik Pettersson som är en väldigt kunnig, initierad och saklig bloggare och präst i Stockholms stift.

Genom att sätta in ett citat från Pettersson i ett resonemang som inte alls stämmer in på hans bloggande så får man intrycket av att han tillhör dem som fått Jackelén att lämna twitter. Men Pettersson skriver bara, i god och saklig ton, kritiska analyser som han vill ha svar på.

Den kyrkligt initierade delen av sociala medier förstår vem som åsyftas. Men personen blir samtidigt inte tilltalad och får därmed svårare att försvara sig.

Hur tänker man att dialogen ska bli bättre om man inte svarar på den sakligt formulerade kritiken, utan istället klumpar ihop denna med trollen?

Ett bättre samtalsklimat kan inte innebära att man inte blir ifrågasatt. Ett bättre samtalsklimat handlar om att man kan ha en kritisk och konstruktiv diskussion utan att börja ägna sig åt personangrepp.

Om man inte ska ”göda trollen” tror jag att ett första steg kan vara att ge utrymme för en kritisk diskussion och inte klumpa ihop sina sakliga kritiker med trollen.

Det finns en aspekt av det här som handlar om att i Svenska kyrkan finns det numera flera olika teologiska röster, som tar sig friheten att formulera sig på offentliga plattformar, som numera är mer lättillgängliga.

Det gör att etablissemanget inte längre har samma dominans över det teologiska samtalet som man är van med. Det är inte konstigt att detta är ovant – och det är också sant att det finns en del troll – men rimligen måste ett intelligent samtal med flera olika parter vara främst en möjlighet och inte främst ett problem?

Det är ju ett problem endast om man förstår det här i termer av en maktkamp. Inte om man förstår kyrklig gemenskap och samtal som ett ömsesidigt berikande.

Om man jämför Svenska kyrkan med Anglikanska kyrkan är det uppenbart att i den senare finns en mycket större öppenhet hos etablissemanget för de teologiska rörelser som inte följer etablissemangets linje till fullo. Man ser det som att de har något att bidra med.

Så mitt anspråkslösa förslag är att inte klumpa ihop kritikerna med trollen, utan istället samtala och bemöta kritiken. Då kommer det bli uppenbart för de flesta att trollen inte är så intressanta.

Så: skilj på sak och person. Lyssna på argumenten och bemöt dem. Kanske har ”de andra” något att bidra med!

Uppdaterat: läs även Patrik Petterssons läsvärda svar till ärkebiskopen.

1 thought on “Samtalsklimatet i Svenska kyrkan: ett anspråkslöst förslag till etablissemanget

  1. Kyrkoledningen verkar tyvärr ha en närmast reflexmässig tendens att svartmåla all kritik, även den sakliga och balanserade. Påminner om vissa vänsterdebattörers högljudda anklagelser ”rasist” och ”fascist” så fort någon kommer med en invändning. Sådant bäddar inte för ett bra samtalsklimat.

Kommentera