Rocka sockorna?

In the end, tread cautiously around proclaimed quests for diversity and inclusivity, because—ironically—they’re often a front for the pursuit of sameness. We’re told that though we may look different, act different, and want different things, we’re somehow the same. Gender is ephemeral, or malleable. Biology is the organs you’ve been assigned to work with, or around. Men and women are interchangeable—in the boardroom, the bedroom, even the battlefield. Call it the Great Flattening.

I en läsvärd artikel på First Things problematiseras vår tids, ofta ytliga syn, på mångfald.

3 thoughts on “Rocka sockorna?

  1. Det skulle vara intressant att ta del av några ord kring hur du tänker kring kopplingen mellan rubriken och innehållet i det här inlägget.

    1. Hej Matilda,

      Mångfald är viktigt, inte för att vissa menar sig ”gilla olika”, utan för att vi är olika. Det finns här en skiljelinje mellan de mångfaldsfrämjare som ser individens identitet som alltigenom plastisk och formbar, och att kön, sexualitet och etnicitet därmed uppfattas som ytliga etiketter som kan förändras om man bara vill. Den sortens tal om olikhet röjer paradoxalt nog ofta en platt syn på likhet, då den saknar en reell grund för att värdera skillnad (bortom känslan eller viljan). Mot en sådan syn står en filosofi där all skillnad förenas av en övergripande likhet som ger alla skillnader en plats i relation till vår gemensamma mänsklighet. Uppmaningen till att ”rocka sockorna” startade visserligen som en form av upprop för att värna de med Downs syndrom, men urvattnades (som jag uppfattade det) ganska snart till en ytlig plattityd om att ”olikhet är bra i allmänhet”. Den intressanta (och svåra) frågan är ju dock alltid – vilken skillnad skall främjas?

  2. Hej och tack för utvecklingen resonemanget.
    Det är spännande och viktiga frågor. Hur kan en ”äkta” mångfald se ut?

    Uppfattar jag dig rätt i att du uppfattade det som att ”rocka sockorna” började på den ena sidan om skiljelinjen (gemensam mänsklighet med utrymme för skillnader) för att sedan förflyttas över till den andra sidan (platta och formbara olikheter utan utrymme för sanna skillnader)? I så fall: vad tänker du kan ha orsakat den förflyttningen och hur skulle sådana kunna tänkas förhindras?

    Jag kan nog ana något kring hur du tänker kring utplattningen, men uppfattade att avsikten att lyfta eller fira personer med Downs syndrom som tydlig – det är såklart svårt att tala för alla hundratusentals som var med i eventet, men utifrån beskrivningen av det och särskilt med tanke på att initiativet kom från ett syskon (med hjälp av en förälder) till ett barn som har DS. Även om det självklart går att problematisera delar i det hela kunde jag se hur initiativet spred mycket glädje, vilket vägde tyngre, och jag påmindes om vad Jean Vanier har skrivit om festens vikt:
    ”I festens hänförelse förenas våra hjärtan, en ström av liv går genom oss alla. En fest är ett förunderligt tillfälle då kroppens och sinnenas glädje förenas med andens glädje. Den förenar allt som är mest mänskligt och mest gudomligt i gemenskapens liv. […] Ju hårdare och besvärligare vårt dagliga liv är, desto mer behöver våra hjärtan dessa ögonblick av fest och förundran.” (s. 78, Jean Vanier – Texter i urval).

    Efter ”rocka sockorna” läste jag flera olika artiklar och inlägg som pekade på inkonsekvensen mellan att fira Downs syndrom samtidigt som fosterdiagnostik med syfte att rensa bort foster med DS pågår. Jag håller i sak med, men är tveksam till den retoriken. I stället för att kritisera glädjen som rocka sockorna gav, tänker jag att det är mer fruktbart att påminna om den och låta den glädjen bli ett argument för en uppfattning snarare än en kritik mot en.

Kommentera