Predikan: Willimon & Bonhoeffer

Just nu håller vi på och översätter ”predikanternas pastor” William Willimon för en framtida utgåva av Tro & Liv skriftserie (Willimon kommer ju till Sverige och Equmeniakyrkans Vinterkonferens nu i januari!) Här är ett smakprov från verkstaden:

 

Predikan börjar i ett möte med den bibliska texten. Som predikanter krafsar vi inte omkring i andra texter förrän vi har hanterat den texten. Inte förrän vi bedjande, lekfullt och lydigt har försökt lyssna till texten. Detta uttolkande arbete görs å församlingens vägnar. Predikanten är den som är ordinerad av kyrkan att gå in i det Leander Keck har kallat för ”prästerligt lyssnande”: att lyssna till texten å församlingens vägnar, och att lyssna på församlingen – så att predikanten kan lyssna på texten tillsammans med dem.Predikanter karakteriseras ibland av att de är goda talare. Men om vi vill vara nyttiga och trofasta ska vi faktiskt vara goda lyssnare. Bonhoeffer talar om lyssnandet som en helig handling:

”Kristna, speciellt pastorer, tror så ofta att de alltid måste bidra med något när de är i sällskap med andra, att detta är den tjänst de måste göra. De glömmer att lyssnandet kan vara en större tjänst än talandet.

Många människor letar efter ett öra villigt att lyssna. De hittar det inte bland kristna, för de kristna talar när de borde lyssna. Men den som inte kan lyssna på sin bror [eller syster] kommer snart inte att lyssna på Gud heller […] Detta är början på döden för det andliga livet, och till slut finns det inget kvar förutom andligt tjatter och prästerligt nedlåtenhet klädd i fromma ord.”

(Utdraget kommer från Willimons bok Pastor)

Kommentera