”Ni tänker inte på framtiden!”

Apropå ansträngningarna för att undvika ordet ”Herren” i Svenska kyrkans handboksförslag kom jag att tänka på bibelöversättaren Eva Lisinas vackra och spännande tal om sitt liv och sin översättargärning, som finns översatt av Annika Bäckström i tidskriften Kritiker, nr 30 2014. I texten berättar Lisina om ett antal krisartade situationer där faran oväntat avvärjts genom vad hon själv tolkar som gudomliga ingripanden.

Eva Lisina (f. 1939) var en mycket betydelsefull person i arbetet med den första fullständiga översättningen av Bibeln till tjuvasjiska under 1990- och 2000-talen, ett arbete som hade initierats av det ryska bibelsällskapet. (Tjuvasjiska är ett språk med runt 1,5 miljoner talare, främst i republiken Tjuvasjien.) En tjuvasjisk översättning av Nya Testamentet hade dock publicerats redan 1911, av en grupp runt missionären och upplysningsmannen Ivan Jakovlevič Jakovlev. I fallet NT hade alltså den nya översättargruppen en tradition att förhålla sig till, en tidigare översättning som liksom alla översättningar var knuten till sin egen samtidskontext. Det första problem Lisinas bibelöversättargrupp ställdes inför var just översättningen av ordet ”Herren”. Både bakgrunden till konflikten och hur den löstes är intressant. Lisina skriver:

Ty Jakovlevs efterföljare hade inte givit detta ord någon egen översättning, utan översatt såväl ”Gud” som ”Herren” med ett och samma ord: ”Tura”, som betyder ”Gud”. Samtidigt kunde ju gruppen kring Jakovlev inte ha varit ovetande om detta ords betydelse, och att det i hela världen översätts. De övriga turkfolken översätter sedan länge ordet ”Herre” var till sitt språk: […] – ord som alla motsvarar tjuvasjiskans Chuça” (”Husbonde”, ”Herre”). Så varför använde inte Jakovlev ordet ”Chuça”? Här skulle man kunna anföra den tjuvasjiska poesins klassiker Gennadij Ajgis mening. [Dvs. Lisinas bror, min anm.] Han stod inte heller likgiltig för tjuvasjernas andliga upplysning och översättningen av Den heliga skrift till modersmålet. Han anser, att om Jakovlev hade återgivit ordet ”Herren” med Chuça” skulle hans översättningar kanske aldrig ha blivit publicerade; och hade de mot all förmodan blivit det skulle man ha förstört översättningen och Jakovlev själv hade blivit betraktad som kontrarevolutionär. Därför att vid den här tiden växte sig klassmotsättningarna i Ryssland starkare (den tidens främsta slagord: ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”). Revolutionen stod för dörren, och det dittills allmänt aktade ordet Chuça” hade blivit negativt. Jakovlev blev därför tvungen att översätta som han gjorde. Endast på så vis kunde han föra fram Guds Ord till tjuvaserna.

Men idag, hundra år senare, då översättarna föreslog ordet Chuça” har denna historia fått sin omvändning, man sa till oss: ”Något sådant har vi aldrig hört!”, ”Jakovlev översatte det inte, men ni…”, ”Detta kan leda till schism mellan de troende!”. Det blev heta diskussioner. […] Med bestämdhet, utan skymten av tvivel kan jag säga att då det gäller översättningen av Bibeln är ingenting slumpartat, varje steg, alla dolda tankar, all nitälskan, lättja och hyckleri står under Guds ögon. Man må kunna språket, förstå texten, men att översätta Bibeln utan en särskild hjälp är omöjligt (nu talar jag förstås om god översättning). I vårt fall kom denna särskilda hjälp genom metropoliten Varnava. Biskopen var närvarande vid våra diskussioner, men sa ingenting, han lyssnade framför allt. Och så, under en av de första diskussionerna hördes en sträng och mäktig röst: ”Ni tänker inte på framtiden! Vi ska alla dö: men Bibeln blir kvar: den boken är evig. Nya generationer kommer att läsa den. Den måste översättas precis så som den blev skriven. Låt oss inte hindra översättarna – låt dem arbeta i ro, de kan sin sak. Sedan får vi se efter.” Just i den stunden blev jag en gång för alla övertygad om att den tjuvasjiska Bibeln kommer att bli verklighet, vilka svårigheter som än väntar oss.

Kommentera