Modernitetens dysfunktionella ätande

Kapitel 3 heter ”Eating in Exile: Dysfunction in the World of Food”. Det teologiska grundmotivet hämtar Wirzba, naturligt nog, från berättelsen om syndafallet i 1 Mos 3: ”It is important to note that the first human transgression is an eating transgression.” Adam & Eva vill inte leva inom de gränser Gud har satt för dem, utan vill vara gränslösa – vilket är ett annat sätt att säga att de vill vara gudar. (75) I ljuset av denna berättelse läser Wirzba det moderna ätandet, som han menar karakteriseras just av en ovilja att respektera gränser, vilket leder till förstörelse och mänsklig isolering.

Detta är bokens längsta kapitel (generellt tycker jag kapitlen i boken är lite för långa…) och har diskuteras den moderna exilen utifrån tre perspektiv: ekologi, ekonomi och fysiologi. Här återger jag främst den första.

En sak som jag uppskattar med denna bok är att Wirzba läst in sig på och gör teologi i dialog med forskningsfält som är viktiga, men som mycket få teologer är insatta i. Här finns fullt av referenser till böcker med titlar som Something New under the Sun: An Environmental History of the Twentieth Century World, The End of Food och Plows, Plagues, and Petroleum. Teologin måste kunna kommentera samtiden, men för att göra det krävs det en ordentlig kunskap om vad som faktiskt händer nu!

Wirzba inleder sin ekologiska analys med påståendet att

It is difficult for us to appreciate the fact that we have entered a fundamentally new period in the earth’s history. (s. 79)

Poängen är att påminna oss om att det moderna matproduktionssystemet (och -teknikerna) är väldigt unga. Det räcker att gå ett par generationer tillbaka för att komma till en tid präglad av en hög grad av självhushållning. Idag odlar vi ”effektivt” jorden runt, och skeppar grödor till de marknader som betalar bäst. Det är ett system som har gjort mycket för att föda jordens befolkning, men det Wirzba och andra menar är att systemet i längden undergräver sig själv. Vi har hållt på så här i 30–50 år, och även om det verkar gå bra nu, så kan vi inte vara säkra på hur länge det kan hålla. Tvärtom finns många rapporter som tyder på att det underminerar sig själv. Klimathotet nämns givetvis, men det som ägnas mest uppmärksamhet – och detta är ett viktigt tema också hos Wendell Berry – är jordförstöringen

Det som växer är beroende av jordens näring, men dagens aggressiva, industriella jordbruk urlakar jorden. När den naturliga näringen försvinner ersätter vi den med ”fuel-based fertilizers, especially nitrogen” (83). Detta är inte bara i längden ohållbart för jorden, utan också ett problem eftersom ämnena sprid därifrån till vattendrag och sjöar. Att vi beter oss på detta vis är, påpekar Wirzba (och här ligger analysen i kapitel 2 i bakgrunden) att vår kultur inte har tränat oss att se hur avgörande ”the human connection with soil [place] is.” (84)

Redan i ekologi-avsnittet berör Wirzba dysfunktionaliteter som har med ekonomi att göra: att vissa företag har monopol på grödor och ”tvingar” bönder att odla samma sak, med följden att den genetiska mångfalden försvinner och ersätts av en monokultur.

Annars tas ekonomin upp på s 89–102, och jag ska inte försöka mig på att summera det här, endast konstatera att teologin kommer till sin kulturanalytiska rätt i denna typ av systemdiskussioner, inte minst för att det är naturligt för teologin att diskutera både de långa linjerna (det har inte alltid varit så här – nuet är inte självklart) och ”systemets” underliggande antagandena i fråga om etik, människans plats, etc.

Huvudkritiken mot dagens ekonomiska system är i alla fall att kapitalismen inte verkar ha inom sig några resurser för att motstå destruktiviteten. Målet är tillväxt, och medlet för detta maximal produktivitet. Creative destruction är central i kapitalismen: de affärer eller fabriker som inte kan leverera läggs ner. Ineffektiv produktion flyttas. Men detta blir oerhört problematiskt, för att inte säga farligt, när det översätts till vår matproduktion. Om strävan efter vinst leder till ett överutnyttjande av resurser så förstörs själva grunden för produktionen över huvud taget: jorden urlakas, havet utfiskas, etc. Jorden är begränsad, vi kan inte flytta produktionen för evigt – snart finns inga platser kvar.

För att bryta denna onda cirkel krävs att vi bryter med kapitalismens värderingar: dvs. vår tendens att värdera oss själva i termer av ekonomisk styrka och att söka status och uttrycka vår identitet genom konsumtion:

The economic systems we have today […] did not just happen. People had to learn to think differently about human behavior and the aims of a good human life. […] [T]he vices of the great moral and spiritual traditions – pride, greed, prodigality – first had to be transformed into economic virtues for Adam Smith’s ideas about productivity, acquisition, and work to take hold. […] A radically different view of the person had to emerge, a view that defined success in terms of the individual’s private profit rather than a community’s or place’s health. […] People needed to measure personal worth in terms of private wealth. Once this mind-set was firmly in place, then making as much money as possible could become the overriding goal, even if it meant that one’s efforts would undermine the nurture of communities and the health of habitats.

(s. 98–99)

3 thoughts on “Modernitetens dysfunktionella ätande

  1. Tack för fin läsning Joel! Jag blir intresserad av att sätta tänderna i den här boken, men det känns som en rejäl bok som kräver tid. Det är å andra sidan en fråga om prioriteringar, som mycket annat.

  2. Ja, den är rejäl – men inte så svårläst egentligen och inte heller så tjock! (220 sidor, ungefär!)

  3. SÅ roligt att denna bok (och författare) kommit lite i ljuset här i Sverige! Jag tog med denna bok som kurslitteratur i en läskurs i sys.teol förra året. Synd att jag inte fick möjlighet att komma ner och lyssna på honom (lång att resa från Umeå). Jag kan också rekommendera den lite kortare (och mer personliga) boken han skrivit tillsammans med Fred Bahnson. Det intressantaste och kanske svåraste kapitlet i F&F som jag ser det är det om hur man ska förstå döden och dödandet (kap 4) och kopplingarna till GT:s offertradition!

Kommentera