Tre träd i Judalandet
Till nattens stjärnor vände sig
tre träd i Judalandet.
»O, se till mig och tyd för mig
mitt öde, vem som kan det!»
»Säg kommer väl en yxa hit
och hugger mig till bräder?»
»Skall jag som gammal eremit
stå kvar i vind och väder?»
De lyfte på så reslig stam
som sällan återfinnes
tre kronor där ett sus gick fram
som gick dem djupt till sinnes.
De hörde ord och förebud,
de skälvde in i märgen.
De kände att de valts av Gud
bland alla träd på bergen.
Ett fick till svar: »En herde skall
dig från din ställning rubba
för att i ett av sina stall
använda dig som krubba.
Av fästmön till en timmerman
skall du till vagga väljas.
Att hennes barn du tog dig an,
skall vitt omkring förtäljas.»
Det andra hörde: »Till ett bord
skall man ditt timmer bruka.
Den största måltid på vår jord
skall där en främling duka.
Han vet hans gäster i hans nöd
snart honom fegt bedra men
han bjuder dem: Tag vin och bröd,
mitt blod och min lekamen!»
Om sin mission det tredje nu,
då stunden blivit mogen,
fick höra: »Ärat vare du
bland alla träd i skogen!
Snart formas av en mänskohand
du till det kors som bär den
störste av konungar! Hans land
är ej av denna världen!»
-Hjalmar Gullberg, ur Sonat, 1929