Läsarnas julkalender: Lucka 16

Forget your perfect offering.
There’s a crack in everything
That’s how the light get’s in.

(”Anthem” Leonard Cohen)

Spirituality of Imperfection

(Meditation av Fransiskanbrodern Richard Rohr från  Center for Action and Contemplation)

The French Catholic Church of Thérèse of Lisieux’s time (1873-1897) emphasized an ideal of human perfection, which took the forms of legalism and immense self-preoccupation. Yet Thérèse humbly trusted her own experience and taught the spirituality of imperfection instead.

Thérèse is one of my favorite saints, perhaps because I am an Enneagram Type One. The trap for the One is a self-created perfectionism, which makes us always dissatisfied and disappointed in just about everything, starting with ourselves.

Our inner critic is quite well-trained and practiced, and it takes years of inner work to recognize how completely this critical worldview impairs our perception and keeps us from our natural compassion.

Thérèse has helped me in this process. As Brother Joseph Schmidt writes in our recent issue of Oneing:

Thérèse shifted her focus more and more from attaining perfection or acquiring holiness to the attitude of the publican (see Luke 18:9-14): She let God’s mercy be her perfection, her holiness. “I desire, in a word, to be a saint,” she prayed, “but I feel my helplessness and I beg you—Oh my God!—to be Yourself my Sanctity!” [All true holiness is mirrored and reflected, and Thérèse allowed herself to enjoy that.]

“Jesus, draw me into the flames of your love,” she wrote. “Unite me so closely with you that you live and act in me.” [1]

These prayerful sentiments expressed her solution to the problem of perfection. She came to a complete reversal of her original idea of what it means to be on the path of holiness, and single handedly undid centuries of Catholic legalism. Gospel holiness has little to do with moral achievements or the elimination of defects (that is an ego need).

It is almost entirely about receiving God’s free gift of compassion, mercy, and forgiveness. We know God by participation in God, not by trying to please God from afar. Please think long and happily about that! “Let the one who would boast, boast in God” (1 Corinthians 1:31). This alone is authentic wholeness, holiness, and the goodness that we all seek and admire.

Utdrag ur predikan av Peter Halldorf 2016-10-30 (Pilgrims höstmöte för unga vuxna):

Förlåtelsen står över matematiken, är summan av Jesu ord i dagens evangelium. Och så länge världen är ofullkomlig är förlåtelsen utan gräns. Är ofullkomligheten en synd? Nej, men den får mig att synda om jag inte accepterar den. Kunskapens träd är ett försök att penetrera mysteriet, att inte acceptera att endast en är fullkomlig.

Den obarmhärtige tjänaren i Jesu liknelse blir obarmhärtig när han mister kontakten med sin egen ofullkomlighet. ”Ingen är fullkomlig utom Gud”, säger Jesus. Ofullkomlighet är ett bestående och naturligt tillstånd i den kristnes liv. Inget som ska övervinnas.

Ständig tillväxt, eller hälsa, är en myt som kostar långt mer än den lovar för den som jagar efter den.

Att ta emot sin ofullkomlighet som en gåva är att leva med en sårbarhet som gör livet mer genomskinligt, mer barmhärtigt – och öppet mot mysteriet. Vår invaliditet (av latinets invalidus = svag, ofullkomlig), vare sig den är fysisk, själslig eller av annat slag, är i sig ett mysterium.

En öppning mot Gud.

Ofullkomligheten skapar poesi och gör därför världen vackrare, till skillnad från marknaden som producerar PM, en linjär och entydig form av kommunikation som syftar till att avskaffa all osäkerhet – och i ett slag avskaffar barmhärtigheten.

 

Kommentera