Läsarnas julkalender: Lucka 14

Prästen Eva Cronsioe har skrivit en angelägen och läsvärd bok, Gud i verkligheten (Artos 2016), där K E Løgstrup, Emilia Fogelklou och Ignatius av Loyola får mötas. I slutkapitlet skriver hon:

Upplysningsfilosoferna ville leda människan ut ur hennes ”omyndighet” – och den ”myndiga människan” har blivit ett viktigt ledord i nutida teologi. Men vad antyder ordet myndighet, om inte just den föreställning om det totala oberoendet där förståelsen till sist måste uppfatta sin ohållbara belägenhet och vända? ”Nu är jag 18 och kan göra precis vad jag vill”, säger den unga människan som nyss uppnått myndighetsåldern. Den mogna människan har med tiden fått erfara att den totala friheten att agera inte existerar. Verkligheten sätter gränser. Detta gör oss inte omyndiga, men ansvariga.

Den ansvariga människan inser att hon behöver svara an mot det tilltal som verkligheten möter henne med. Hon vet att hon gång på gång kommer till korta inför det etiska krav som både nästan och skapelse på väg mot utarmning riktar emot henne. Hon vet att hon står vanmäktig inför dödens faktum. En tung insikt som kan få vem som helst att vilja fly från verkligheten. Men om Gud är verkligheten och Jesus avslöjar vem Gud i verkligheten är – då finns det nåd, då finns det förlåtelse och hopp om upprättelse för både människan och skapelsen. Då kommer evigheten nära i varje ögonblick och vanmakten kan vändas i tillit.

Løgstrup talar om denna tro som ett kors för tanken. En ”skandal” för såväl den antika som den moderna människan. Men att inte tro, fortsätter han, är när det kommer till kritan, också ett kors för tanken. Man betalar alltid ett pris. Jesus säger det tydligare än någon annan: Den som finner sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Så märkvärdigt lätt det är att fastna för ordet ”mista”, när budskapet handlar om ett liv som står att finna! Ett liv i en ny enkelhet, i den ”andra naivitet” där det sårade jaget kan återfinna sig självt som buret av en stor, barmhärtig Närvaro. Ett liv där jaget träder tillbaka som kunskapsteoretiskt centrum och människan förankrar sig i själva Verkligheten.

 

 

Kommentera