Vägledd av klassikerna

kurtz

I Expressen skrev jag igår om tonåringarnas läsvanor. Det finns en del tecken på att läsningen av klassikerna går ner till förmån för genren Sci-fi/fantasy – det vill säga Harry Potter & Hungerspelen. Men någon har invänt att det kanske helt enkelt har att göra med att Potter är bättre än, säg, Mörkrets hjärta.

Men min förkärlek för de så kallade klassikerna handlar inte om nostalgi, utan jag menar att de ger något som är svårt att komma åt på andra vägar. Mörkrets hjärta, till exempel, är en berättelse om mötet med ondskan, och liknar på så sätt Harry Potter och Hungerspelen.

Men de nya böckernas hjältar, Harry och Katniss, är båda messiasgestalter i en sönderfallande värld. Visst finns det dunkla inslag i deras personligheter, men i grunden står de upp för rätt och rättvisa mot ondskans makter.

Kanske inspirerar det någon, men i grund och botten är det, menar jag, en orealistisk individualism och en tveksam beskrivning av hur människan fungerar.

Jag hade, som tonåring, större glädje av Mörkrets hjärta. Här berättar Marlow om sin färd på floden och jakten på Kurtz, den europeiske humanist som reste till Afrika full av ideal. När han slutligen hittar honom finner han en man som har gått över gränsen. Uppryckt ur sin egen civilisation, och dessutom med nyvunnen, oinskränkt makt, har Kurtz blivit ett monster.

De övriga européerna suckar åt förfallet, men Marlow kan inte döma honom. Han har färdats så djupt in i mörkrets hjärta att han förstår att han kunde gått samma väg. Ja, han skulle gjort det, om inte arbetet med att sköta fartyget hållit honom fullt sysselsatt:

Jag hade inte tid. Jag måste kladda med blyvitt och remsor av yllefilt för att täta de läckande ångrören har jag ju sagt.

På tröskeln mellan barndom och vuxentillvaro, i den passage då allting tycks poröst, också moraliska gränser, var detta en fantastisk vägledning. Jag hade inte stått ut med att bara spegla mig i osjälviska tonåringar som offrar sig för att rädda världen.

Jag behövde vägledare som Marlow. Någon som kunde berätta för mig om människan mörka hjärta.

1 thought on “Vägledd av klassikerna

  1. Lyckligtvis finns det då motrörelser som gör fina insatser för klassikerläsningen. Litteraturbankens skolprojekt är ett exempel. Fler finns att läsa om i senaste numret av Parnass.

Kommentera