“Ingen dömer den som svälter för att stjäla mat.” – annorlunda tänkt om stöld

I Gulagarkipelagen skriver Solzjenitsyn något i stil med att ”ingen kan fördöma den som svälter om den stjäl mat.” Formuleringen och dilemmat följde med mig långt efter böckerna var utlästa. Efter att ha mött ondska och utsatthet i dess kanske mest extrema form får man en känsla av att den moraliska kompassen bör riktas om. Hur ska man egentligen definiera stöld?

Jag har nog främst definierat stöld som att beröva något från någon och kan inte påstå att jag har tänkt mycket på frågan innan jag snubblade på Solzjenitsyns formulering. Men det hade visst kyrkofäder och teologer gjort innan mig. Döm av min förvåning när jag ser, i Vinod Ramachandras bok Subverting Global Myths, vad Thomas av Aquino hade att säga om stöld i situationer av nöd. I sin Summa (II-II, Q66, art. 7) skriver han,

In cases of need all things are common property, so that there would seem to be no sin in taking another’s property, for need has made it common. …Now according to the natural order established by Divine providence, inferior things are ordained for the purpose of succouring man’s needs by their means. Wherefore the division and appropriation of things which are based on human law do not preclude the fact that man’s needs have to be remedied by means of these very things. Hence whatever certain people have in superabundance is due, by natural law, to the purpose of succouring the poor.

(…)

Nevertheless, if the need be so manifest and urgent, that it is evident that the present need must be remedied by whatever means be at hand (for instance when a person is in some imminent danger, and there is no other possible remedy), then it is lawful for a man to succour his own need by means of another’s property.

Jag var alldeles för påverkad av min fördom av Thomas som en traditionell tänkare och en vän av ordning. Det visar sig dock att det fanns kyrkofäder för honom att stödja sig på. Basileios den store (ca. 329-ca.379) menade att,

Will not one be called a thief who steals the garment of one already clothed, and is one deserving of any other title who will not clothe the naked if he is able to do so? That bread which you keep belongs to the hungry; that coat which you preserve in your wardrobe, to the naked; those shoes which are rotting in your possession, to the shoeless; that gold which you have hidden in the ground, to the needy. Wherefore, as often as you were able to help others, and refused, so often did you do them wrong.

Och Johannes Chrysostomos (ca. 347-407),

This also is theft, not to share one’s possessions. Perhaps this statement seems surprising to you, but do not be surprised. I shall bring you testimony from the divine Scriptures, saying that not only the theft of others’ goods but also the failure to share one’s own goods with other is theft and swindle and defraudation.

 

Johannes Chrysostomos – att inte ge till den i nöd är också att stjäla.

Jag vet inte hur du som läser det här skulle definiera stöld, men i mitt egna tänkande är jag allt för påverkad av rättighetstänkande om egen egendom. Ingen av teologerna säger att egendom i sig är fel, men definitionen av stöld är utmanande. Ramachandra summerar med slutsatsen att,

To say that need alone constitutes the poor man’s right to food or medical treatment has profound personal and political implications. If I have food in my house that I do not need for my survival, but my neighbor is starving, then the food in my house belongs to my neighbor and his family, not to me. I commit theft as long as I refuse to share it with them. The right to life trumps the right to private property.

Rätten till liv står över rätten till egendom. Stämmer det?

1 thought on ““Ingen dömer den som svälter för att stjäla mat.” – annorlunda tänkt om stöld

  1. Tack för utmanande inlägg – sådant behövs det mer av här!
    Den kristna filosofen Nicholas Wolterstorff har gjort en del intressanta kommentarer kring dessa citat om fattigdom hos kyrkofäderna. Han berör även följande ord från den latinska kyrkofadern Ambrosius av Milano: (340– 397):
    “Not from your own do you bestow upon the poor man, but you make return from what is his.”
    Wolterstorff drar faktiskt en linje från upplysningens rättighetstradition ner till kyrkofäderna som han menar var inspirerade av Bibelns värld.
    När det gäller dess syn på egendom så skulle jag nog för min del mena att den grundläggande tanken i GT-lig judisk tro är denna: ”Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. (Lev.25:23). Dvs jorden är ytterst sett Guds. Mot den bakgrunden kan man då lätt ana att romers-grekisk kommersialisering av Nedre Galileen på Jesu tid bör ha orsakat en kraftig kollision mellan kulturer på denna punkt, vilket väl också avspeglas i Jesu liknelser.
    Ditt slutcitat ”The right to life trumps the right to private property” (Ramachandra) är tänkvärt och får mig att tänka på människor i syd som i bland sagt att rättigheter är en lyxfråga för oss västerlänningar eftersom den första och mest grundläggande frågan för de fattiga/ste ofta just handlar om överlevnad. Också ett synsätt även om det säkert kan diskuteras.
    Så det vore intressant med fler kommentarer kring detta från dig och/eller övriga.

Kommentera