Fred är vägen till fred

”Hammar utvecklar inte närmare på vilket sätt blommor och ljus kan bekämpa terrorism, men jag föreställer mig att han menar att vi med dessa symboler manifesterar övertygelsen om att ett fredligt svar kan bryta våldets spiral, och att det finns hopp om en värld utan våld.”

Så skriver Josef Bengtson här på läsarbloggen och ifrågasätter med de orden den förre ärkebiskopen (som verkar hetare än någonsin för övrigt om man skall döma av de många inläggen här på bloggen under den senaste tiden!) och hans krönika ”Har vi inte lärt oss någonting” om hur vi kan bryta med våldet i vår värld.

”Fred uppnås dock inte genom pacifism, utan genom rättvisa. Därför behövs inte bara ljus och blommor, utan dessvärre ibland också vapen. Vapen – inte för att löna ont med ont – utan för att värna rättvisan,” fortsätter Bengtson.

Om man nu verkligen är nyfiken på vad Hammar menar så kan jag rekommendera den korta (och inte särskilt svårfunna!) skriften ”Fred är vägen till fred – ett utkast till en fredsteologi”där han bl.a. skriver följande:

”Vägen till helgelse går i vår tid med nödvändighet genom handling” skriver Dag Hammarskjöld i Vägmärken (i slutet av 1955). Meningen följer som en slutsummering av en reflexion kring ”den mystiska upplevelsen”. ”Alltid: här och nu – i den frihet som är ett med distans, i den tystnad som föds ur stillhet. Men – denna frihet är en frihet under handlande, denna stillhet är en stillhet bland människor. Mysteriet är ständig verklighet hos den som i världen är fri från sig själv, verklighet i lugn mognad under bejakelsens mottagande uppmärksamhet.” Mystikens syn att människans gudsrelation är ett mysterium som inte kan uttryckas i ord men väl gestaltas i handling, i de ständiga val som utgår från ett lyhört lyssnande i ögonblicket, som växer ur ”bejakelsens mottagande uppmärksamhet, lägger en grund för en helhetssyn där tro och handling blir ett och där fred och mission smälter samman. Språket för nåden är den handling som sker i tillit. En fokusering på ”just peace” hamnar just här. Ett sådant förhållningssätt leder också bortom den klassiska tvistefrågan om valet mellan en pacifistisk livshållning och den som vill göra motstånd mot våld och där detta i vissa lägen inte utesluter våldsanvändning. Den som i varje ögonblick frågar sig: ”vad bygger fred i just denna stund genom de val jag gör?” kommer troligtvis aldrig att hamna i valet att göra bruk av vapen. Fred är vägen till fred.”

Kommentera