Fastefragment

Jag sammankallar härmed till ett slags fasteövning på Läsarna, löst inspirerad av père Ludvig Lindelöfs sedvanliga Facebook-exercis vid den här tiden på året: att citera fragmentariskt ur godtyckligt vald litteratur. Däremot är enda villkoret här att brottstyckena skall vara fastan passande urval, förslagsvis från den dagliga läsningen. Låt mig inleda, med temat ”att dö från sig själv.”

Först, Wilfrid Stinissen:

Vetekornet dör, inte för att efter döden få njuta av en lycksalig himmelsk tillvaro; vetekornet dör för att bära frukt, för att bli till näring för andra.

Sedan Bernanos, om Kristus, i Agenda 24 januari 1948:

Vi vill i verkligheten det Han vill, utan att veta om det vill vi verkligen våra plågor, vårt lidande, vår ensamhet, medan vi bara inbillar oss vilja njutningarna. Vi inbillar oss att vi fruktar döden och flyr den, medan vi i verkligheten vill vår död så som Han ville Sin. På samma sätt som Han frambär sig själv som offer på varje altare där mässan firas, så dör Han på nytt i varje människas dödskamp. Vi vill allt vad Han vill, men vi vet inte om att vi vill det, vi känner inte oss själva, synden kommer oss att leva på ytan av oss själva, vi går inte in i oss själva annat än för att dö, och det är där Han väntar oss.

Poängen är inte att foga vår vilja efter Hans, för Hans vilja är ju redan vår. När vi gör uppror mot Hans vilja sker det bara till priset av att vi river upp vårt eget inre liv, till priset av en monstruös sönderdelning av oss själva. Vår vilja har förenats med Hans sedan världens begynnelse. Han skapade världen tillsammans med oss. Hur trösterikt det är att tänka att vi, även då vi kränker Honom, aldrig riktigt kan sluta begära vad Han begär i vår själs allra innersta helgedom!

[Övers: Del 1, Birgitta Trotzig. Del 2, min egen från engelskan.]

1 thought on “Fastefragment

  1. Why Lord Jesus, dost Thou love men; why are they all Thy treasures?
    What wonder is this, that Thou shouldst so esteem them as to die for them?
    Shew me the reasons of Thou love, that I may love them too. O Goodness ineffable!

    Thomas Traherne – Centuries of Meditations

Kommentera