En (o)troligare materialism

David Bentley Harts uttalande om den så kallade reduktiva materialismen som Josef Bengtsson lade ut här på bloggen häromdagen, fick mig att tänka på Galen Strawsons artikel Realistic monism: why physicalism entails panpsychism där det finns en hel del tänkvärda (och mustiga) citat angående materialism, eller mer specifikt den variant som kallas för eliminativ materialism.

Strawsons poäng i artikeln är att om man är fysikalist – det vill säga ansluter sig till uppfattningen att allt som finns är fysikaliskt (vilket Strawson gör) – så finns inget annat val, om man inte vill förneka förekomsten av mentala upplevelser, än att erkänna att materien har mentala egenskaper. (En position som brukar kallas för panpsykism.)

Strawson noterar dock att många är ovilliga att erkänna detta och istället väljer att förneka att det finns mentala upplevelser – dessa kallas för eliminativister. Strawson skriver:

They are prepared to deny the existence of experience. At this we should stop and wonder. I think we should feel very sober, and a little afraid, at the power of human credulity, the capacity of human minds to be gripped by theory, by faith. For this particular denial is the strangest thing that has ever happened in the whole history of human thought, not just the whole history of philosophy. It falls, unfortunately, to philosophy, not religion, to reveal the deepest woo-woo of the human mind. I find this grievous, but, next to this denial, every known religious belief is only a little less sensible than the belief that grass is green.

Hur är det då: är all materialism av det här slaget? Nej, dessbättre inte!

Förutom den variant som Strawson förordar, panpsykismen, så finns till exempel emergensteorin som hävdar att även om allt som finns (i Universum) består av materia, så är det inte reducerbart till sina beståndsdelar och har inte heller bara materiella egenskaper. Grundtanken i emergensmaterialismen är att när materia ingår i komplexa helheter kan nya egenskaper uppkomma, som inte finns hos delarna.

Det mest slående exemplet är hjärnan (den mest komplexa struktur vi känner till) som består av neuroner som inte är medvetna, men som enligt emergensteorin kan ge upphov till medvetenhet när de ordnas i den komplexa helhet som hjärnan är. Det viktiga att komma ihåg är att bägge dessa materalismer representerar positioner som är ganska annorlunda mot vad de flesta föreställer sig när de hör ”materialism”.

En av 1900-talets största filosofer, Karl Popper, argumenterar i sitt föredrag Natural selection and the emergence of mind för att om vi vill förklara uppkomsten av medvetande som en produkt av det naturliga urvalet, så måste medvetandet tillföra något som medvetande och det kan det inte göra om det är reducerbart till förmedvetna processer.

Popper menade också att en av de stora utmaningarna för filosofin är att försöka förstå ett Universum som är genuint kreativt, där nya ting och egenskaper kan uppkomma som inte är reducerbara till det som föregår dem:

There is, on the first level, the theory of the emergence of heavy atomic nuclei in the centre of big stars, and, on a higher level, the evidence for the emergence somewhere in space of organic molecules.

On the next level, there is the emergence of life. Even if the origin of life should one day become reproducible in the laboratory, life creates something that is utterly new in the universe: the peculiar activity of organisms; especially the often purposeful actions of animals; and animal problem solving. All organisms are constant problem solvers; even though they are not conscious of most of the problems they are trying to solve.

On the next level, the great step is the emergence of conscious states. With the distinction between conscious states and unconscious states, again something utterly new and of the greatest importance enters the universe. It is a new world: the world of conscious experience.

On the next level, this is followed by the emergence of the products of the human mind, such as the works of art; and also the works of science; especially scientific theories.

I think that scientists, however sceptical, are bound to admit that the universe, or nature, or whatever we may call it, is creative. For it has produced creative men: it has produced Shakespeare and Michelangelo and Mozart, and thus indirectly their works.

It has produced Darwin, and so created the theory of natural selection. Natural selection has destroyed the proof for the miraculous specific intervention of the Creator. But it has left us with the marvel of the creativeness of the universe, of life, and of the human mind.

Although science has nothing to say about a personal Creator, the fact of the emergence of novelty, and of creativity, can hardly be denied. I think that Darwin himself, who could not ”keep out of the question”, would have agreed that, though natural selection was an idea which opened up a new world for science, it did not remove, from the picture of the universe that science paints, the marvel of creativity; nor did it remove the marvel of freedom: the freedom to create; and the freedom of choosing our own ends and our own purposes.

Popper beskriver ett Universum som ständigt ”transcenderar” sig självt i realiserandet av kvalitativt nya fenomen. En sådan rikare syn på materien kan leda till en materialism som närmast har sakramentala drag, där det materiella kan vara bärare av långt fler egenskaper än de som den reduktionistiska världsbilden tillåter (enligt vilken materien – och därför verkligheten – endast har utsträckning, massa och elektrisk laddning och så vidare).

Någon sade – jag tror det var antropologen Terrence Deacon – att We need a view of the physical Universe that doesn’t make it absurd that it produced beings like us.

Även om vissa religiösa nog gärna vill att det ska vara absurt att tänka sig att Universum kan ”producera varelser som oss” – för att vi då mer direkt behöver hänvisa till Gud – så tror jag att det blir ett mycket starkt argument emot reduktionismen, om man tänker sig att Universum är sådant att det kan ge upphov till liv, mening och tanke.

Det är inte tanken att naturen är kreativ som är problematisk för tron, utan att naturen är ”inget annat än” elementarpartiklar i rörelse, som reduktionisten hävdar. Thomas av Aquino säger dessutom att det är ett ännu större tecken på skaparkraft att kunna skapa något som i sig har kausal kraft. Som Thomas Tracy skriver angående Aquino:

God could cause directly all the changes that characterize the world’s history, but instead the divine generosity in creation includes granting causal powers to created things, so that in their interactions they affect and are affected by each other.

Denna kapacitet – och därmed Guds generositet – har visat sig vara långt större än vad tidigare generationer kunde tänka sig.

Kommentera