Det häftiga med korset

Som många har märkt har det pågått en märklig debatt i Svenska kyrkan om en Facebook-kampanj som heter #mittkors.

Kampanjen är ganska sedvanlig ur sociala medier-synvinkel: man tar en selfie med ett kors – i syfte att visa stöd för förföljda kristna. Jag tycker det är en bra sak. Men det är förstås varken mer eller mindre än en sådan sociala medier-kampanj. Men jag tror inte anspråken var större än så, heller.

Men korset som symbol är intressant. För att det skulle bli en symbol för kristna, eller de som följer Jesus, är ju inte helt självklart. För det var ju själva det redskap genom vilket Jesus dödades.

Det redskap som dödade Jesus har i kristendomen blivit symbolen inte för död utan liv. Det exemplifierar den transformation som verkar vara kännetecknet för Guds handlande i världen. Jag ser samma mönster i hur föreställningen om ”Sabbathen” gavs en annan mening för hebreéerna än den babyloniska dagen ”Shappatu” som inföll var 14e dag och som var en otursdag då man inte skulle göra något.

Denna föreställning anknyter, av allt att döma, hebréerna till, men ger den en ny mening: man skall inte arbeta, för det är en vilo- gudstjänst- och festdag.

Gud förvandlar ”meningen” i människans symboler och gör dem till redskap för liv istället för död. Bernard Lonergan kallar detta för ”The law of the cross” vilket helt enkelt är hur något ont blir redskapet för något gott.

Korset exemplifierar därför Guds dårskap som är visare än människorna.

Följande dikt visar något av samma logik:

They drew a circle that shut me out-
Heretic , rebel, a thing to flout.
But love and I had the wit to win:
We drew a circle and took them in.

Korset, som kristna förstår det, är därför inte bara en symbol för kristna. Det är en symbol för Guds logik som är försoning.

Det vill säga: korset är ju egentligen ett redskap för förföljelse. Men för kristna har det genom uppståndelsen blivit en symbol för att Guds kärlek är starkare än döden och våldet.

Om vi glömmer bort den betydelsen i korset så kan vi i värsta fall se det enbart som en symbol för ”ytterligare ett lag” – nämligen vårt lag.

Det är bra att visa solidaritet med kristna. Men det är bra att samtidigt komma ihåg den djupare logiken i korset. För det är ju den som gör att vi är kristna.

Men den här väldigt negativa läsningen av kampanjen – att det var en symbol för att ”vårt lag ska vinna och ni andra ska förlora” – den är kritikerna av kampanjen skyldiga till, inte initiativtagarna.

I ett pluralistiskt samhälle måste vi hantera olikheter – och också våga leva med olikheter. Att vara tydlig med min identitet är inte att göra våld på din identitet. Kampanjen ville ju visa solidaritet med dem som blir utsatta för just sådana försök att göra våld på andras identitet – den var inte ett uttryck för att vilja göra våld på andras identitet.

1 thought on “Det häftiga med korset

  1. Håller helt med om det du skriver om korset, Christoffer Skogholt; t.ex. att ”vara tydlig med min identitet är inte att göra våld på din identitet”. Ställer mig lite frågande till det du skrev om sabbatsbudet, som gavs till Israels folk genom Mose någon gång mellan 1300-1200 f.Kr. Att babylonierna kallade den 14:e dagen ”shappatu” visar på en språklig likhet. Men kan babylonierna ha varit influerade av hebréerna i stället för tvärt om, även om babylonierna gav ”shappatu” en annan mening och tidsintervall än sabbaten? Kulturmöten skedde t.ex. när budbärare sändes från Babylonien till Kung Hiskia c:a 700 f.Kr efter att han blivit botad från sjukdom. Kung Hiskia visade dem då runt i palatset och Juda rike. C:a 100 år senare deporterades befolkningen i Juda i tre omgångar till Babylon.

Kommentera