Vid vissa tillfällen söker jag mig till platser där tanken får abdikera. Där strävan efter koherens eller övertygande argument får stå tillbaka. Den walesiske poeten R.S. Thomas är en av dem som kan visa vägen dit. När mina teologiska tankesystem blir för självklara eller när ord som sanning, nåd, försoning eller treenighet liknar variabler i en ekvation då väntar Thomas tålmodigt på mig. Inte sällan för han mig till en stenkyrka på den walesiska landsbygden. Och där får vi tillsammans erfara dimensioner av verkligheten som frigör ödmjukhet och öppnar mina sinnen, mina tankar och min kropp för Den som är.
På knä
Stunder av stor stillhet
på knä framför ett altare
av trä i en stenkyrka
om sommaren, i väntan på Guds
röst. Luften är en trappa
för tystnaden och solens ljus
riktas på mig, som om jag spelade
en huvudroll. Och åhörarna
är stilla, denna förtroliga skara
av själar väntar, liksom jag,
på budskapet.
Sufflera mig, Gud,
men inte än. När jag talar,
även om det är du som talar
genom mig, går någonting förlorat.
Meningen finns i väntan.
Ur diktsamlingen Minnen av eld. Dikter i tolkning av Ingemar och Mikaela Leckius (Artos)