Där tanken får abdikera

Vid vissa tillfällen söker jag mig till platser där tanken får abdikera. Där strävan efter koherens eller övertygande argument får stå tillbaka. Den walesiske poeten R.S. Thomas är en av dem som kan visa vägen dit. När mina teologiska tankesystem blir för självklara eller när ord som sanning, nåd, försoning eller treenighet liknar variabler i en ekvation då väntar Thomas tålmodigt på mig. Inte sällan för han mig till en stenkyrka på den walesiska landsbygden. Och där får vi tillsammans erfara dimensioner av verkligheten som frigör ödmjukhet och öppnar mina sinnen, mina tankar och min kropp för Den som är.

På knä

Stunder av stor stillhet

på knä framför ett altare

av trä i en stenkyrka

om sommaren, i väntan på Guds

röst. Luften är en trappa

för tystnaden och solens ljus

riktas på mig, som om jag spelade

en huvudroll. Och åhörarna

är stilla, denna förtroliga skara

av själar väntar, liksom jag,

på budskapet.

Sufflera mig, Gud,

men inte än. När jag talar,

även om det är du som talar

genom mig, går någonting förlorat.

Meningen finns i väntan.

 

Ur diktsamlingen Minnen av eld. Dikter i tolkning av Ingemar och Mikaela Leckius (Artos)

Kommentera