Ibland händer det mig att en bok jag läser förändrar mig fullständigt. Böcker som när jag börjar läsa dem påverkar och för alltid ändrar mig som människa och det sätt på vilket jag ser på världen. Jag gillar att läsa sådana böcker, men det är inte så ofta som det händer. För ett tag sedan hände det emellertid, och det lite skumt, för jag hittade en för mig ny bok i en av mina oöppnade flyttkartonger som jag måste ha fått tag på i någon bokutdelning eller antikvariat för boken är sannerligen inte ny: Josef Sudbracks bok Att bedja är mänskligt. Ur vårt livs erfarenhet skall vi tala med Gud (Katolska bokförlaget 1977, originalet, Beten ist menschlich, på tyska gavs ut 1973), men för mig var den ny. Det är en liten bok, för liten att ens tas med ibland författarens främsta verk i den publikationsöversikt som finns på Wikipedia om honom. Författaren, Josef Sudbrack, var tysk jesuit och en av sin tids främsta mystikforskare, och boken som jag talar om skrevs av en ung forskare i vardande. Boken är ett försök att ge en helhetsbild över vad bön är i en kristen kontext, men utan att systematisera och låta bönen lyftas bort helt i teori. Istället så trycker Sudback på det djupt mänskliga, både individuella och gemensamma, att be till Jesus. Här följer två citat om det mänskliga i mötet mellan ett mänskligt ”Jag” och ett gudomligt ”Du”, det första utifrån ett antagande om det gemensamma vi-et, det senare utifrån en vacker kärleksmetafor:
Det finns inget tvivel om saken: utanför ett ”vi” är tro och bön icke längre kristna. Moltmann skriver med rätta: ”Om tron drar sig tillbaks till människans inre liv, så hamnar den i ett ghetto där den förgås” (s. 32, citatet från Moltman: Perspektiven der Theologie, 1968, s. 273).
Där kärleken och mötet bara åberopar spontaniteten, på ”gnistan”, kan man vara viss om att det faktiskt bara var ett irrbloss, ett bländverk. Utan övning, utan vilja, utan uthållighet är kärlek vara ett tomt ord. Men också gnistan, den ömsesidiga förståelsens genombrott, detta möte mellan två, som inte kan manipuleras och inte kan framkallas, hör också dit, och likaså det tredje, intellektet, insikten, förståelsen (s. 50).
På samma antagonistiska sätt menar Sudbrack att hans bok också är kontextuell och inte någon universell förståelse av bön. Han vänder sig till och med bort från detta och menar att:
På teologins språk klingar slutsatserna ur den kristologiska grundsanningen djärva och obetingade: människan når fram till sann bön endast därför att hon som människa är denne Jesu Kristi medmänniska och därför att man endast utifrån denna människa och i honom kan möta Gud. […]
På vardagens och praktikens språk låter dessa slutsatser begripligare: de låter uppmuntrande för bönens vardag. Det säger ingenting annat än att människan inte ska belasta sig med främmande, högtidliga, tillkrånglade former för sin bön, utan börja i sin egen mänsklighet, i sina erfarenheter och sina möte med andra, i vad hon själv sökt och funnit.
Varhelst det har funnits kristen bön, har människan bett på detta sätt, utifrån det faktum att hon är människa . […] Föreskrifterna för bönen är ingenting annat än försök att gripa och uttrycka det som angår människorna. Däri ligger deras betydelse liksom deras begränsning (s. 13)
Jag är också forskare om kristen bön, har bland annat skrivit en doktorsavhandling om medeltida bönders böneliv, men jag är förändrad av denna korta, 116 sidor, bok som skrevs för så många år sedan. Bön är så komplext att studera, men behöver studeras. Sudbracks bok har fått mig att inse hur djupt personlig bön är, och att bön alltid är aktuellt eftersom det är så mänskligt. Hittar du boken, passa på att läs den! Men det är inte säkert att du blir förändrad, för sådana upplevelser är djupt personliga och beror på var man befinner sig i livet. Just nu befann sig mitt liv på en plats där denna bok blev något mer än en vanlig läsning, den läste mig och jag blev en annan människa. Härliga, omvälvande känsla!
PS. Om du undrar vem jag, som skriver detta, mitt första inlägg på Läsarna är, så heter jag Viktor Aldrin och är teol. dr. i religionsvetenskap, samt excellent lärare och är intresserad av forskning om bön och etik. Du kan läsa mer om mig på, min inte helt uppdaterade… hemsida www.viktoraldrin.se Jag kommer att framöver försöka skriva ett inlägg här minst en gång i månaden, så jag ser fram emot era kommentarer för att helt enkelt skriva bättre nästa gång… DS.