Leonard Cohen släppte ett sista album och lämnade jordelivet. Denne man som under så många år skrivit musik i gränslandet mellan tro och tvivel, judendom och kristendom, hopplöshet och extas. När jag nu tänker på hans gärning är det inte den söndertolkade ”Hallelujah” jag vill minnas, utan istället senaste skivans titellåt ”You Want It Darker”. Rent teologiskt och musikaliskt är låten en fantastisk hybrid: den har en synagoga-kör (kanadensiska Shaar Hashomayim, närmare bestämt – en synagoga med vilken familjen Cohen har en 150-årig historia), kantor Gideon Y. Zelermyer – och en orgel. Först sjunger denna kör öppningen till den judiska kaddishbönen, en bön för sörjande – och raden därefter sjunger de om en Gud ”Villified, crucified, in the human frame”. Jesus Kristus, alltså.

Cohen, כֹּהֵן, kōhēn, är det hebreiska ordet för präst, och den som bär namnet är släkt på faderssidan med tempelprästerna i Jerusalem. Detta släkte måste därför stå redo att tjänstgöra om templet en dag byggs upp igen. De måste därför följa vissa lagar: de får inte gifta sig med frånskilda kvinnor eller konvertiter till judendomen, och inte heller komma i kontakt med avlidna kroppar. Men här har vi en Cohen som alltid tyckts fascinerad av Jesus, som en gång sade att Han gav uttryck för ”A generosity that would overthrow the world if it was embraced because nothing would weather that compassion.” Christianity Todays runa beskriver fint Cohens förhållande till den Frälsare som han kanske aldrig helt kunde ta emot, men som han tycks ha längtat efter att lära känna.

Men hur ska vi förstå ”You Want It Darker”, en sång som både ropar ”Hineni, hineni” – Abrahams ord när han förberdde sig för att offra Isak – och klagar över ”a help that never came”? En text som samtidigt deklarerar ”I’m ready, my Lord” och saknar en kärlek som inte visade sig? Jag väljer att se den som ett ärligt rop till Gud, en slags psalm för vår tid. Vi kan dra oss till minnes Psalm 88, till exempel, kanske den enda psalm i Bibeln som inte slutar i hopp.

Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.
 Varför, Herre,
        förkastar du min själ?
    Varför döljer du
        ditt ansikte för mig?

/…/

Mina nära och kära
        har du fjärmat från mig.
    I mina förtrognas ställe
        har jag bara mörker.

 

Sådana känslor är också del av den troendes liv. Det visste Leonard Cohen. Frid över hans minne!

You Want It Darker

If you are the dealer, I’m out of the game

If you are the healer, it means I’m broken and lame
If thine is the glory then mine must be the shame
You want it darker
We kill the flame

Magnified, sanctified, be thy holy name
Vilified, crucified, in the human frame
A million candles burning for the help that never came
You want it darker

Hineni, hineni
I’m ready, my lord

There’s a lover in the story
But the story’s still the same
There’s a lullaby for suffering
And a paradox to blame
But it’s written in the scriptures
And it’s not some idle claim
You want it darker
We kill the flame

They’re lining up the prisoners
And the guards are taking aim
I struggled with some demons
They were middle class and tame
I didn’t know I had permission to murder and to maim
You want it darker

Hineni, hineni
I’m ready, my lord

Magnified, sanctified, be thy holy name
Vilified, crucified, in the human frame
A million candles burning for the love that never came
You want it darker
We kill the flame

If you are the dealer, let me out of the game
If you are the healer, I’m broken and lame
If thine is the glory, mine must be the shame
You want it darker

Hineni, hineni
Hineni, hineni
I’m ready, my lord

Hineni
Hineni, hineni
Hineni

Nyligen läste jag den amerikanska religionshistorikern Lauren F. Winners Real Sex: The Naked Truth About Chastity, och sedan dess har jag funderat över hur kristna talar om och förhåller sig till sex. Winners tes är att kyrkan misslyckats med att tala öppet om den mänskliga sexualiteten och därför fått se sig omsprungen av den sekulära världens (des)informationskampanjer. Det är tidningar, tv och Hollywood som fått problemformuleringsprivilegiet. Det ligger något i det, åtminstone i mina protestantiska cirklar. När predikade din präst sexualmoral senast? Winner menar att en kristen människas förhållande till sin sexualitet inte ska vara någon privatsak: det vi gör i Kristi kropp har konsekvenser. Vi är kallade att ta ansvar för varandras andliga hälsa, och där ingår sexualiteten. Bibeln är mycket tydlig med att sex är något som sker inom äktenskapets ramar, men om vi ska klara av att leva efter Bibelns regler och rätt vårda skapelsen måste vi hjälpa varandra och föra konstruktiva samtal om vad det innebär att rent praktiskt ta ansvar för vår sexualitet. Det handlar inte om att skvallra om vem som haft föräktenskapligt sex eller om vem som varit otrogen, snarare om att öppet och i kärlek möta varandra som bröder och systrar i Kristus, att leva som en familj som tillsammans strävar efter att leva i uppståndelsens ljus.

Det kräver att vi tänker om. Många av oss är färgade av modernitetens individualistiska kultur där det som sker i sängkammaren är en privatsak, något man kanske yppar något om i nära vänners sällskap, men inget som hör hemma i kyrkogemenskapen. Det är fel, skriver Winner. Vi behöver naturligtvis inte syssla med detaljer, men vi ska kunna tala om svårigheter med kyskt leverne, om den kamp som vissa av oss kanske måste föra mot frestelsen att vara otrogen eller använda sig av pornografi. Vi ska skapa en sådan kultur att vi i kyrkan känner oss stärkta och burna av varandra, men där vi också är ansvariga för och särskilt inför varandra.

Det är inte kyrkans roll att apa efter den förhärskande kulturens sätt att se på och tala om sex. Vi är kallade att vara radikalt annorlunda, och där ingår vårt förhållande till sex och kärlek. Om vi ska kunna vara vittnen för en otroende samtid måste vi först stötta varandra att leva i kyskhet – ett begrepp som Winner korrekt skriver betyder mer än att avhålla sig från sex före äktenskapet. Kyskhet är en attityd, en respekt för Guds skapelseordning, ett sätt att leva i harmoni med omgivningen och att sätta den andres väl framför sitt eget. Kyskhet ska praktiseras såväl inom äktenskapet som utanför. Vi är alla kallade att vara kyska.