Läsarnas julkalender: Lucka 17

De sju dagarna före Jul präglas i kyrkans liturgi av det Gamla förbundets väntan på Messias. De stora O-antifonerna, som inramar Marias lovsång i vespern den 17 till den 23 december, anropar Jesus med ord som hämtats från gammaltestamentliga profetior.

17 december

O eviga Vishet,
du som har utgått från den Högstes mun
du når från världens ena ända till den andra, och styr allting med ditt blotta ord.
Kom för att lära oss vishetens väg.

18 december

O Adonai, Gud som leder Israel,
du uppenbarade dig i den brinnande busken
och gav din lag på Sinai berg.
Kom och förlossa oss, du vår tillflykt och starkhet.

19 december

O Jesse telning, du står som ett baner för folken, inför dig tiger konungar i förundran,
dig tillhör alla jordens folk.
Kom till vår frälsning, träd fram i glans,
o Herre, dröj icke.

20 december

O Davids nyckel, du spiran i Israels hus,
du öppnar, och ingen kan tillsluta,
du tillsluter, och ingen kan öppna.
Kom och led ut de fångna ur fängelset,
dem som sitter i mörker och i dödens skugga.

21 december

O Soluppgång, du avglans av Guds härlighet,
du rättfärdighetens Sol:
kom för att lysa över dem som sitter i mörkret
och i dödens skugga.

22 december

O jordens Konung, du folkens längtan,
du hörnsten som bryter ned skiljemurarna
och gör allt till ett:
kom och rädda människan, som du danat av jorden.

23 december

O Immanuel, vår Konung med den nya lagen,
du Frälsare som folken längtat efter:
kom och fräls oss, Herre vår Gud.

Källa: Oremus.

Läsarnas julkalender: Lucka 8

the_conception_of_the_virgin_-_nationalmuseum_-_19126-tif

You never think of Mary without Mary thinking of God for you. You never praise or honour Mary without Mary joining you in praising and honouring God. Mary is entirely relative to God. Indeed I would say that she was relative only to God, because she exists uniquely in reference to him. She is an echo of God, speaking and repeating only God. If you say ”Mary” she says ”God”. When St. Elizabeth praised Mary calling her blessed because she had believed, Mary, the faithful echo of God, responded with her canticle, ”My soul glorifies the Lord.” What Mary did on that day, she does every day. When we praise her, when we love and honour her, when we present anything to her, then God is praised, honoured and loved and receives our gift through Mary and in Mary.

St. Louis de MontfortTrue Devotion to Mary.

Hildegard och den lysande materien

Den 17 september 1179 dog Hildegard av Bingen in i sitt kloster i Rupertsberg, vid Rhenfloden väster om Frankfurt. Därför firas idag hennes festdag. Hildegard var visionär författare, tonsättare, konstnär och vetenskapskvinna. Hon fick ingen formell utbildning utan formades av klosterlivets språkmiljö, genom de ständigt upprepade psalmerna och liturgiska hymnerna, de nattliga läsningarna ur bibeln och kyrkofäderna. I hennes texter ser vi detta så typiska för den benediktinska liturgiskt-litterära traditionen: en sorts associativ stream of consciousness där bilder från bibeln och den teologiska traditionen vävs samman i ständigt nya kombinationer. Som i sången O splendissima gemma, sjungen till Jungfrun Maria:

O skimrande ädelsten,
och solens rena klarhet
strömmande in i Dig
är källan som flödar ur Faderns hjärta
är den som är hans enda Ord;
genom det skapade Han jordens ursprungliga materia
den som Eva fördärvade.
Detta Ord lär Fadern bli till människa hos Dig,
och denom det blev Du den nya lysande materia,
genom vilken Ordet själv utandades alla goda krafter
liksom det förde hela skapelsen till den första materien.

Citatet ovan kommer från en artikel av Gunilla Iversen som jag snubblade på för några år sedan när jag på universitetbiblioteket här i Lund bläddrade i en volym av tidskriften Artes (i jakt på en artikel av Ulf Linde – jag har sedan dess känt på mig att man nog bör bläddra igenom fler nummer av tidskriften, publicerar de Linde om centralperspektivets historia och en annan essä om Hildegard så tyder det att de hade bra redaktörer). Artikeln har jag laddat upp på min Dropbox här, tillåt mig att fresta till läsning med detta citat om tonsättaren Hildegard:

Hela den senare delen av visionen ägnar Hildegard åt musikens roll. Rösterna hon hör sjunger: i glädjefylld harmoni, i klagan eller för att inge den ångestfulla själen mod att kämpa mot sina demoner. Hon förklarar att visionen kommit till henne lika mycket genom musiken som genom orden. De sjungande stämmorna trängde rakt igenom henne på ett sådant sätt att hon utan svårighet kunde förstå deras budskap. Ljudet, som var som stämman hos en stor skara, ”sonus ut vox multitudinis”, sjöng i harmoni och samklang för att ”ruminera” över ordens innehåll, och för att lyfta upp deras budskap. I sina ord om musikens oersättliga funktion för att uttrycka det som inte kan sägas med ord följer Hildegard naturligtvis idéer i en tradition från Augustinus om musikens förmåga att vidröra människans innersta. Oräkneliga lyriska texter, som sekvenser, troper och hymner under tio- och elvahundratalet utvecklar just detta tema på ett språk inspirerat av Davids psalmer och rikt på musikaliska metaforer. Här, i slutet på denna sin sista vision kommer Hildegard nära detta språk. Hon säger att musiken gör hårda hjärtan mjuka och fyller dem med förkrosselsens fuktighet: ”symphonia dura corda emollit et ipsis humorem compunctionis inducit.” Här är hon nära Gregorius den store, som i många texter talat om hur Guds verkan i människan innebär just detta, att själen som förhårdnats (durata) av egoismen blir mjuk (emollitur). Slutsatsen är naturligtvis att den vision hon haft bara kan förmedlas genom musiken. För att orden skulle kunna tränga in i åhörarnas hjärtan måste de sjungas.

Gunilla Iversen, ”Den skimrande ädelstenen”. Om Hildegard från Bingen, Artes. Tidskrift för litteratur, konst och musik. (Musikaliska Akademien och Svenska Akademien), ed. Gunnar Harding & Bengt Jangfelt, 3 (1991) 74-87.

Om man vill läsa mer om Hildegard kan man med fördel börja med de katekeser påven emeritus Benedictus XVI hade om henne 2010, här och här. Musikälskaren Benedict gjorde för övrigt 2012 även Hildegard till kyrkolärare.