Att föreställa sig det större

Över fikabordet sa min vän, ”Våra drömmar är så små.” Vad hon menade är att vi ”vågar” drömma om förändrade kök, karriärer eller kanske relationer, men inte förändrade samhällen. Jag tror inte själv på den heroiska individen eller geniet som genom sitt hjältemod eller genialitet får igenom ett paradigmskifte. Jag tror snarare att det behövs gemenskaper där det finns utrymme för att föreställa sig det större, andra samhällen istället för andra kök, andra gemenskaper istället för ”en ny relation”.

Den styrande agendan, neoliberalism eller konsumtionssamhället, underminerar förstås våra möjligheter att drömma bortom konsumtionen. Fast i att förvandla allting till ekonomi blir tankar om alternativa sätt att förhålla oss till varor och varandra något samhällsfarligt. Robert W. McChesney skriver något tänkvärt i sitt förord till Noam Chomskys bok om neoliberalism.

…democracy requires that people feel a connection to their fellow citizens, and that this connection manifests itself through a variety of nonmarket organizations and institutions. A vibrant political culture needs community groups, libraries, public schools, neighborhood organizations, cooperatives, public meeting places, voluntary associations, and trade unions to provide ways for citizens to meet, communicate, and interact with their fellow citizens. Neoliberal democracy, with its notion of the market über alles, takes dead aim at this sector. Instead of citizens, it produces consumers. Instead of communities, it produces shopping malls. The net result is an atomized society of disengaged individuals who feel demoralized and socially powerless.

McChesney ser neoliberalismen som det största hotet mot genuin medborgerlig demokrati. Om detta är sant låter jag vara osagt, men nog känner jag igen det samhälle som målas upp i citatet.

Inför påsken berättas en annan berättelse; Gud själv är helt och fullt människa, dör på ett kors och uppstår. Innan detta sker har Jesus instruerad och exemplifierad i nattvarden vad som ska ligga till grund till den nya gemenskapen som ska formas i ljuset av korsfästelsen och uppståndelsen – ett nytt liv med gemenskap i Kristus och genom den helige Ande. Detta nya liv är radikalt pekar både bakåt till skapelsetanken samt framåt till det fullkomliga upprättandet av Guds rike grundad i försoning och upprättelse.

Den gemenskapen kan, men är troligen för sällan, precis en sådan gemenskap som McChesney efterfrågar. Korset och uppståndelsen är radikalt inte för att den går emot våra föreställningar om vad som är naturvetenskapligt möjligt utan eftersom den ger möjligheten till helt nytt liv, helt ny gemenskap, en helt ny mänsklighet. Föreställningen om Guds rike borde få kristna att se inte enbart bortom neoliberalism utan kunna avslöja alla paradigm som förminskar vad det är att vara verklig människa. Korset och uppståndelsen ger vision, verklighet och möjlighet att se kritiskt på det samhälle i vilket vi lever – och föreslår dessutom ett alternativ. Inte undra på att religiösa friskolor är farliga.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.