Reformationsdagen

När jag bodde i Oxford gick jag dagligen förbi ett kors av sten nedsänkt i gatan, på Broad Street utanför Balliol College. Det markerar platsen där de tre biskoparna Hugh Latimer, Nicholas Ridley och Thomas Cranmer brändes på bål för sin övertygelse 1555. Viktorianerna reste så småningom ett ståtligt monument till deras ära ett par hundra meter bort, men det enkla korset av sten har alltid betytt mer för mig.

Idag firar vi minnet av reformationen. 499 år. För mig är det en dag för att säga tack till Gud.

Tack för de 95 teserna.

Tack för Bibeln på folkspråk.

Tack för Sola fide.

Tack för återvändo till Skriften.

Tack för varje människans personliga förhållande till Gud.

Tack för mod och sanning även när det kostar.

Tack för mod och sanning när det kostar liv.

Tack för viljan att inse att kyrkan ständigt behöver reformeras.

Tack för längtan efter att predika ett rent och klart evangelium.

Tack för de män du vcrkar igenom.

Tack, Herre, för allt vad Du gjort, gör och ska göra. Må vi alltid ha mod att följa Dig.

 

 

Osynlig ekumenik

I helgen uppmärksammas som bekant 500-årsminnet av reformationen genom ett möte i Lund som anordnas gemensamt av Lutherska världsförbundet och Vatikanen. Eftersom jag tröttnat lite på nyhetsförmedlingen vände jag mig till en favoritprofet, Emilia Fogelklou, för en kommentar. I uppsatsen ”Ekumeniska rörelser”, publicerad i Form och strålning (1958), skriver hon:

Djupt under trosburna framsteg på olika punkter inom olika kyrkosamfund växer, tror jag, inom dem alla, samma hunger efter religiös förnyelse, en hunger som blir allt tydligare också utanför de religiösa sammanslutningarnas råmärken. Längtan gäller ju en verklighet, som inte är fastbunden vid våra föreställningsnät, anstalter eller ens symboler. Bävande anar man osynligt arbete i själarnas värld, inte med utanförställning för intellektet, utan med alla krafter aktiverade. – Sökare blir finnare.

Det går många anonyma ”präster” ibland oss i våra världsliga sammanhang. Framför oss ligger en gudsrikestanke, vars strålvidd vi ännu inte kan fatta. Den torde ej vara begränsad till vår lilla planet, som ju kan dö, ja, bli dödad av – sina egna.

 

Lawrence Krauss och ett Universum som uppstår ur ”ingenting”

Cusanus är ett projekt för vetenskap och religion-dialogen som drivs bland annat av Teologiska fakulteten vid Uppsala Universitet och Teologiska Högskolan i Stockholm. (På deras Facebooksida kan man få information om deras arbete.)

Projektet hämtar sitt namn från kardinal Nicolaus Cusanus (1401-1464) som var en renässansmänniska och bildad i många områden, inklusive teologi, filosofi och astronomi.

Ibland bloggar jag på deras hemsida och då jag ofta också på Läsarna bloggar om ämnen som berör vetenskap och religion-dialogen så skulle många av mina blogginlägg passa både på deras blogg och på Läsarnas blogg.  Sist bloggade jag på läsarna om Galileo som förebild i vetenskap och religion-dialogen och tipsade om det på Cusanus Facebooksida.

Idag har jag bloggat på Cusanus hemsida om fysikern Lawrence Krauss tes att den moderna fysiken visar att universum uppstod ur ”ingenting” och tänkte tipsa om det här:

Kunskapsteori och ontologi: Lawrence Krauss och ett universum som uppstår ur ingenting