Gutenberggalaxens nova och reformationens skilsmässobarn

studies-of-the-hands-of-erasmus-of-rotterdam
Omslaget till Gutenberggalaxens nova pryds av en förstudie av målaren Holbein, föreställande Erasmus händer.

Augustpriset för Årets svenska fackbok gick 2016 till Nina Burtons Gutenberggalaxens nova: En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, renässanshumanismen och 1500-talets medierevolution.

Det får plats mycket i den titeln. Lägg märke till ordet essäberättelse, som beskriver formen mycket väl. För Burton är essän en skönlitterär genre. ”Essäisters stigar slingrar sig lika ogenerat mellan ämnen som mellan fakta, filosofi och lyriska betraktelser”, har hon skrivit på annat håll (i texten Essävandring). Burton lever sig in i de historiska figurer hon skildrar, föreställer sig deras inre liv. Denna metod kan förstås tyckas vansklig, men dess fördel är att den krymper det femhundraåriga avståndet mellan då och nu. Burtons efterforskningar är gedigna, men de redovisas inte pliktskyldigt, utan endast när de för berättelsen framåt. Hon har ju ingen akademisk anknytning och tycks främst vara lojal mot konsten. Bilden av Erasmus som den fristående och självständiga tänkaren är i någon mån ett självporträtt, kan man förmoda.

Ett ämne som faller utanför den innehållsrika titeln, men har en viktig plats i boken, är reformationen. Därför är boken utmärkt läsning inför minnesåret 2017. Med inlevelse skildrar Burton hur reformationstidens polarisering och ömsesidiga brännmärkningar stympade renässanshumanismens odling av det lärda, nyfikna och eftertänksamma samtalet. Erasmus var själv kritisk mot mycket inom kyrkan och dess institutioner, men ville inte göra uppror utan föra ett samtal. Han vägrade ta ställning i konflikten, men blev gång på gång hopbuntad med än det ena, än det andra lägret. Alla som förespråkar dialog framför debatt kan med andra ord känna igen sig. Fortfarande är intet nytt under solen.

Nina Burtons skildring av de befängda kyrkostriderna ger perspektiv på dagens kaotiska världsläge. Var och en som blickar bakåt inser förstås att detta inte är första gången i historien som stormakterna tycks styras av de allra sämst lämpade individerna. Men om vi betraktar just relationen mellan lutheraner och katoliker kan en återblick som denna också ge hopp. Sett i relation till de strider som pågick för fem hundra år sedan framstår verkligen ett dokument som Från konflikt till försoning som ett mirakel. De forna fiendekyrkorna enas nu om historieskrivningen, om vilka övergrepp som begicks från bägge håll, och om en gemensam längtan och strävan:

Som lemmar i en och samma kropp minns katoliker och lutheraner gemensamt reformationstidens händelser, som ledde till att de därefter levt åtskilda trots att de tillhör en och samma kropp. Denna realitet är en omöjlig möjlighet som orsakar stor smärta. Eftersom de tillhör en och samma kropp strävar katoliker och lutheraner i denna splittring mot kyrkans fulla katolicitet.

Kanske kan man kalla något för ett mirakel också om det inte skett plötsligt och oförutsett, utan genom långsamt, mödosamt arbete, i lyhördhet för Andens ledning och med många pauser för bön. För detta gemensamma erkännande av splittringens smärta är viktigt och nytt.

Och ändå: varje enskild kristen som stämmer in i Jesu egen enhetsbön (John 17:20-23) lever ännu kvar i Erasmus-tillståndet. Vi tvingas tillhöra det ena eller det andra samfundet; vi tillåts inte leva i samma gemenskap med alla kristna. Söker vi gemenskap med en del av kyrkan innebär det, så länge vi inte har interkommunion, automatiskt ett avståndstagande från en annan del. I kyrkosplittringens tid är alla kristna skilsmässobarn, som tvingas välja: Mamma eller pappa? Katolik, protestant eller ortodox? Vi förväntas dessutom välja för livet. Enstaka besök hos en annan förälder går bra, men varannan vecka-lösningar är uteslutna.

För Erasmus del ledde oviljan att välja sida till att han under lång tid efter sin död betraktades som lika suspekt från båda sidor. Kanske är detta det pris som varje enhetsivrare måste vara beredd att betala.

När vi befinner oss någonstans i kroppen är vi alltså åtskilda från andra kroppsdelar, genom den ”omöjliga möjlighet” som våra klantiga föregångare har åstadkommit. Har vi tur befinner vi oss i ett kyrkligt sammanhang där vi kan leva och växa som kristna i bön och gemenskap, i lyhördhet inför Treenigheten och i enlighet med vår kallelse. Men vi borde avhålla oss från att vara självgoda och tro att vår bortkopplade del skulle vara väsentligare än de andra. Skenbenet och knäskålen är inte konkurrenter utan, som Peps Persson konstaterade en gång, sammankopplade. Allt annat än enhet är faktiskt bisarrt.

Läsarpodden: Islam & radikalisering

Årets första avsnitt av Läsarpodden finns nu ute, och kan avlyssnas här eller via itunes eller andra podd-appar. Vi läser och samtalar om Åsne Seierstads bok Två systrar (Bonniers), som handlar om två norska tonåringar som lämnar allt för att ansluta sig till IS i Syrien. Vi diskuterar radikalisering, globaliserad Islam och terrorism – och noterar också att vi känner igen en del saker från vår egen frikyrkliga ungdomstid i det Seierstad berättar!

I samtalet nämner jag lite om forskning kring radikalisering, något jag skrivit kort om här i Expressen Kultur, och lite mer omfattande om i boken Ickevåldets vägar. Fred i terrorns tid. Jag refererar också till forskaren Scott Atran, som har en mycket bra presentation om detta som finns att se på youtube. Den som vill ta del av Rowan Williams utäggning kring religionsmöten och kristen identitet, som jag nämner på slutet, kan läsa hela hans tal här.

Nästa avsnitt spelar vi in live i Stockholm, torsdagen den 26 januari klockan 19. Platsen är St Peters kyrka, som ligger på Upplandsgatan 12. Alla är varmt välkomna – givetvis inget inträde eller sånt, men man får gärna anmäla att man kommer via vår Facebook-inbjudan. Vi kommer att prata om Luther utifrån tre av hans texter: Lilla katekesen, En kristen människas frihet och den tragiskt antisemitiska Judarna och deras lögner. Kvällen är också release för vår bok Inte allena. Varför Luthers syn på nåden, Bibeln och tron inte räcker. Den kan införskaffas via Din Boks webbshop med 10% rabatt för läsarpodds-lyssnare: skriv bara ”läsarpodden” i meddelandet i samband med beställningen så dras det av manuellt.

Vi ses!

 

Läsarpodden lajv! +bokrelease

Igår var första måndagen i månaden, men som traditionen sedan förra året bjuder publicerar vi just januariavsnittet en vecka senare – det vill säga efter jullovet. Så den som ännu inte hunnit färdigt med månadens bok, Åsne Seierstads Två systrar, har ännu några dagar på sig. Det är en fantastiskt intressant bok, som verkligen rekommenderas. Vi kommer att tala om islam, politik, radikalisering och modernitet i det avsnitt som kommer ut den 9 januari.

Annars kan man återvända till förra avsnittet, om nobelpristagaren Bob Dylan, ifall det inte hanns med i julstressen. Det finns att höra här, och är för övrigt det första Läsarpodd-avsnittet med musik!

Nästa avsnitt, det vill säga avsnittet efter Seirstad, kommer vi att spela in lajv i Stockholm, den 26 januari kl 19 i St Peters kyrka. Det blir vårt femtonde avsnitt, men första gången som vi bjuder in våra lyssnare. Så kom gärna dit och ställ frågor, eller bara säga hej! Det vore väldigt roligt att få se lite mer vilka ni är. Då är det också release för vår första gemensamma bok, som handlar om Martin Luther: Inte allena. Varför Luthers syn på nåden, Bibeln och tron inte räcker. Vi kommer såklart ha den till försäljning, men man kan redan nu förbeställa den från Din Bok i Örebro, och då få en särskild läsarpodds-rabatt genom att skriva ”läsarpodden” i meddelandefältet till butiken. Då får man ytterligare 10% på det redan låga priset!

Här finns ett fb-event som ni gärna får anmäla er till så vi vet hur mycket kaffe vi ska koka – Hoppas vi ses!

Andliga behov

Större än behovet av gemenskap
är behovet av de rätta ensamheterna
de rätta viloställena
i själ och hjärta belägna.
Liksom när ett hjärta
vilar sig mellan slagen
så måste i världspulsen
någonting på hjärtats plats
leda all vila och gång.

Friden måste vara i världen
mitt ibland oss.
Ingenting får göras
till ett påskyndande mål
dit envar tvingas skynda
snubblande över sig själv.

Din yttersta framtid är given.
Den är din död och din grav.
Men livet har spång till en evighet.
Den är spänd inom dig
mellan inre stjärnor.
På den stiger din tanke
in till omvänt riktad resa.

– Harry Martinson (Ur: ”Dikter om ljus och mörker”)

Läsarnas julkalender: Lucka 24

Julkrubbans instiftelse vid Greccio. Fresk av Giotto. Övre Franciskusbasilikan, Assisi.

Den första julkrubban var ett påhitt av den helige Franciskus, en konstnärssjäl som ville gestalta Jesu födelsescen för att bättre kunna leva sig in i den. Den första julkrubban var levande och helgonet fick hjälp av bröder och en lokal präst att samla ihop allt och alla som behövdes i staden Greccio. Celano beskriver händelsen i sin första biografi över Franciskus:

Till slut hade glädjens dag närmat sig,
tiden för jubel hade kommit.
Bröderna hade sammankallats från en mängd olika platser.
Med jublande hjärtan förbereder män och kvinnor från platsen
ljus och facklor som lyser upp denna natt
vars klara stjärna upplyst varje dag och år.
Till slut kom Guds helige man
och när han fann att allt var förberett
såg han det och gladde sig.
Man hade faktiskt förberett en krubba.
Man bär in hö,
och oxen och åsnan leds dit.
Där ges enkelheten hedersplatsen,
fattigdomen upphöjs,
och ödmjukheten beröms.

Natten blir upplyst som dagen
och gläder både människa och djur.
Folket anländer, exstatiska vid detta nya mysterium
som medför en ny glädje.
Skogen förstärker ljuden av rop
och stenblocken sänder ett eko tillbaka till den glada folkmassan.
Bröderna sjunger och frambär tillbörlig lovsång till Gud,
och hela natten fylls av jublande röster.
Guds helige man står framför krubban
uppfylld av innerliga suckar,
ångerfull i sin fromhet,
och överväldigad av förundran och glädje.
Den heliga Mässan firas högtidligt över krubban
och prästen upplever en ny sorts tröst.

Ur: Tomas av Celano: Den helige Franciskus levnadshistoria. Övers. Kerstin Hedberg Nyqvist. Artos 2014.